Bahamas blå hål

Vi dyker i Stargate, ett av Bahamas så kallade blå hål – undervattensgrottor och vattenfyllda grottor på land i vilka saltvatten ­tränger in underifrån och sötvatten lägger sig på ytan. Här i Stargate på ön Andros är gastätheten relativt låg, men ändå mår jag illa och får huvudvärk. Min guide Brian Kakuk, en av världens främsta grottdykare, är helt opåverkad. Jag är tydligen extra känslig för giftdiset, som ligger som en skyddan­de hinna över det som döljer sig längre ner i vattnet.

Undervattensgrottorna utanför kusten påverkas av tidvattnet på samma sätt som havet i stort, och man hittar ungefär samma djurliv där som i omgivande vatten. De blå hålen på land liknar dock inga andra miljöer på jorden, mycket på grund av deras unika geologi och vattenkemi. I en vattenfylld grotta som Stargate gör exempelvis det mindre påtagliga tidvattnet att vattnet delas upp i avgränsade lager. Ett tunt lager regnvatten ligger ovanpå ett djupare saltvattenlager. Det söta regnvattnet fungerar som ett lock som stänger ute atmosfärens syre från saltvattnet och förhind­rar att bakterier bryter ner organiskt material. Bakterierna i zonen strax under sötvattenlagret överlever genom att utnyttja sulfat, ett av salterna i vattnet, och som biprodukt bildar de svavelväte. I större dos kan svavelvätet orsaka förvirringstillstånd eller rent­av vara dödligt.

Dessa blå grottor fungerar som levande laboratorier och är ur vetenskaplig synvinkel lika värdefulla som Tutankhamuns grav. Ur dykarperspektiv kan grottorna jämföras med Mount Everest, för dykningen här kräver särskild utbildning, specialutrustning och stor erfarenhet. Grottdykare arbetar under tidspress i ännu hög­re grad än bergsbestigare, och om något går snett får det ofta dödlig utgång.

Än så länge har bara en handfull vetenskapsmän varit nere i de blå hålen. Sommaren och hösten 2009 ägnade dock en grupp av forskare och grottdykare två månader åt att studera blå hål på Andros, Abaco och fem andra bahamans­ka öar. Bahamas Blue Hole Expedition finansierades av National Geographic i samarbete med Bahamas nationalmuseum. Idén till expeditionen kom från Kenny Broad, en erfaren grottdykare och antropolog vid University of Miami. Gruppen gjorde cirka 150 dyk i dussintals blå hål med Brian Kakuk som säkerhetsansvarig. Man samlade information som kan lära oss mer om geologi, vattenkemi, biologi, paleontologi, arkeologi och till och med astrobiologi, veten­ska­pen om liv och livsbetingelser utanför jorden.

Gruppen arbetade under tidspress. I den takt haven nu stiger kommer många grottor på land att översvämmas av hav under de närmaste årtiondena. Det kommer att rubba den känsliga kemin, vilket förstör de förhållan­den som gör de blå hålen så värdefulla för vetenskapen. Lokalbefolkningen använder ofta de blå hålen som soptippar och förorenar därmed öarnas viktigas­te källa till naturligt sötvatten. Denna underjordiska värld är oerhört viktig, men det faktum att den inte syns gör att den inte står särskilt högt på listan över naturvårdsinsatser, säger Kenny Broad. Ett annat syfte med expeditionen var följ­aktligen att informera om de unika blå hålen och berätta om vilka hot de utsätts för.

• Föregående Sida 2 av 6 Nästa