Brist på mångfald gör oss sårbara

De flesta av oss i den välnärda delen av världen tänker sällan på varifrån vår mat kommer, eller hur den odlats. Vi kör omkring kundvagnen i matbutiken utan att notera att det skenbara överflödet är en vackert iscensatt föreställning, som står på ett allt ostadigare fundament.

Under ­ganska lång tid har vi hört om den flora och fauna som går förlorad i våra regnskogar. I gengäld görs det mycket lite åt den motsvarande urholkningen av den genetiska mångfalden i de livsmedel som vi äter.

Grödor dör ut överallt i världen – och det går snabbt. I USA uppskattar man att 90 procent av landets historiska frukt- och grönsakssorter har försvunnit. Av de 7000 olika äppelsorter som odlades på 1800-talet finns knappt 100 kvar.

En gång växte det tusentals rissorter i Filippinerna – nu odlas högst 100. I Kina har 90 procent av de vetesorter man skördade för bara 100 år sedan försvunnit. Experter bedömer att vi det senaste seklet har mist över hälften av världens grödsorter. Vad gäller de 8000 kända husdjurs­raserna är 1600 hotade eller redan utdöda.

Varför är det ett problem? Det är det för att vi löper risk att sakna en av de varieteter vi har låtit dö ut, om sjukdomar eller framtida klimatförändringar decimerar bara en av den handfull växter och djur som vi har gjort oss beroende av för att livnära jordens växande befolkning.

Framför allt den plötsliga nedgången i världens mångfald av vetesorter ger anledning till oro. En av vetets äldsta fiender, en rostsvamp som kallas svartrost (Puccinia graminis), håller på att sprida sig över hela klotet.

För närvarande uppträder plågan i form av en elakartad och snabbmuterande variant, som har fått namnet Ug99, eftersom den upptäcktes första gången i Uganda 1999. Sedan spred den sig till Kenya, Etiopien, Sudan och Jemen.

År 2007 hade den klivit över Persiska viken till Iran. Forskare förutspår att Ug99 snart kommer att nå spannmålssorterna i Indien och Pakistan för att därefter infiltrera Ryssland, Kina och – via en enstaka spor på en flygplanspassagerares sko – vår del av världen.

Cirka 90 procent av världens vete är försvarslöst mot Ug99. Skulle svampen nå USA, skulle vete till ett uppskattat värde av en dryg miljard dollar vara i farozonen. Forskarna tror att bara i Asien och Afrika kommer den mängd vete som är akut hotad att beröva en miljard människor deras primära födokälla.

Enligt Rick Ward vid USA:s Cornell University, som leder ett internationellt samarbetsprojekt för att avvärja rostepidemin, är en stor humanitär katastrof oundviklig.

Världens befolkning förväntas i år nå över sju miljarder. År 2045 kan den ha vuxit till nio miljarder. En del experter säger att vi måste fördubb­la vår livsmedelsproduktion för att hålla jämna steg med efterfrågan, när nya ekonomier börjar konsumera mer kött och fler mjölkprodukter.

Med de extra utmaningar som kli­mat­för­änd­ringar och konstant muterande sjukdomar som Ug99 utgör, blir det allt mer angeläget att hitta metoder för att öka skördarna utan att förvärra den genetiska utarmning som genomsyrar det industrialiserade lantbrukets skenbara överflöd. Världen förlitar sig i allt högre grad på teknologiska standardlösningar på alla problem.

Bästa sättet att säkra framtidens livsmedelsförsörjning kan emellertid mycket väl bero på vår förmåga att bevara forna tiders lokalt anpassade grödor.

• Föregående Sida 2 av 9 Nästa