Dinosaurie med jätteklo hittad

Ovanliga, nyupptäckta fossil ger enligt undersökning nya inblickar i ”raptordinosauriers” beteende.

29 september 2011 av Christine Dell'Amore, National Geographic News

Paleontologer har hittat ”otroligt ovanliga” fossila rester av en ny art av troodont, som för cirka 76 miljoner år sedan fick en allvarlig skada på sin fot, som var försedd med en jätteklo, säger paleontologer.

Den två meter långa Talos sampsonsi levde under sena kritas regniga ”växthusvärld” i Nordamerika, som då bestod av två kontinenter – Laramidia i väster och Appalachia i öster – som delades av en grunt sund.

Den är en av de få rovdinosaurier i släktet Troodon – små, fågelliknande rovödlor – som hittats i Nordamerika, säger undersökningens ledare, Lindsay Zanno, som är vertebratpaleontolog på Fielda naturhistoriska museum i Chicago i USA.

Snubblade över fossil

Doktoranden Mike Knell, som hittade Talos, medan han 2008 letade efter fossila sköldpaddor i den amerikanska delstaten Utah, ”snubblade över en av de finaste raptorer vi har hittat i Nordamerika”, säger hon.

”Det var ett spännande fynd för de av oss som fick arbeta med den.”

Dinosaurien är uppkallad efter den grekiska mytologiska figuren Talos, en bevingad varelse, som kunde springa med blixtens hastighet, och paleontologen Scott Sampson från Utah.

Använde dinosaurien klon för att döda byten?

Det mest spännande med Talos är kanske dess skadade andra tå, som har blåst nytt liv i en pågående diskussion om vad troodontider gjorde med den enorma, skärliknande klo, som de hade på den tån, säger Lindsay Zanno.

Palentologer har hittills kommit med olika förklaringar på klon, till exempel att den hjälpte troodontider att klättra, att den fungerade som ett vapen för att döda bytesdjur eller bekämpa fiender, eller att den gjorde så att dinosaurien kunde putsa sig själv.

När forskarna analyserade Taloss skadade tå med hjälp av datortomografoi, fann de ett märke, som tyder på att skadan kan ha varit allvarlig och möjligen berodde på ett bett från ett annat djur.

Om dinosaurien lutade sig mot klon, när den gick, skulle en så allvarlig skada ha fått Talos att halta på det benet, och det skulle i sin tur ha medfört synliga förändringar i skelettets struktur, påpekar Lindsay Zanno.

I stället ”upptäckte vi motsatsen”, säger hon. Skelettet var i alla andra avseenden oskadat.

Det ger stöd åt teorin att djuret höll upp sin jätteklo från marken – ett antagande som stöds av spår som saknar klomärken, konstaterar undersökningen, som publicerades den 19 september i tidskriften PLoS ONE.

I stället har Talos möjligen använt sin klo som ett redskap att jaga med, till exempel som fotfäste näste när dinosaurien hakade sig fast på ryggen av ett större djur, säger Lindsay Zanno. En annan möjlighet är att dinosaurien i likhet med vissa av dagens fåglar använde klon som vapen, när den slogs med rivaliserande dinosaurier.

Det ”ger oss en inblick i djurets biologi, som vi inte får från särskilt många andra exemplar”, säger Lindsay Zanno.

Var ny dinosaurie allätare?

Det faktum att tån på det hela taget var svårt skadad, tyder på att dinosaurien använde den som vapen, säger Thomas R. Holtz, Jr., som är vertebratpaleontolog vid University of Maryland i USA.

Talos har ”troligen inte fått en sådan skada genom att putsa sina fjädrar”, säger Thomas R. Holtz, som inte har medverkat i undersökningen.

Mot bakgrund av de nya fynden och tidigare dinosauriespår gissar Thomas R. Holtz att dinosaurien använde sin klo för att hålla fast smådjur och för att slita sönder större byten.

Att exemplaret överlevde sin skada tyder dessutom på att djuret var allätare, menar Thomas R. Holtz. Eftersom dess klo blivit oanvändbar för jakt, var dinosaurien antagligen tvungen att äta växter eller andra typer av föda för att hålla sig vid liv, medan den återhämtade sig.

Thomas R. Holtz och hans kollegor har tidigare konstaterat att troodontider hade tänder som påminner mer om växtätares än om köttätande reptilers, säger han.

Lindsay Zanno tillägger: ”Vi kommer aldrig att kunna iaktta djurets beteende. Det kommer alltid att vara ett diskussionsämne”.

Men ”ju fler separata ledtrådar vi kan hitta som ger stöd åt hypotesen, desto starkare blir den”.

Läs också

Kanske är du intresserad av...