Nyupptäckt minityrannosaurie levde i Arktis

Paleontologer har gjort ett stort fynd i liten skala i norra Alaska i USA: en ny art av Tyrannosaurus, som är omkring hälften så stor som sin nära släkting T. rex.

20 mars 2014 av Christine Dell’Amore, National Geographic News

Den norra miniversionen av T. rex, som har fått namnet Nanuqsaurus hoglundi, mäter cirka sex meter från svansspetsen till nosen. Första delen av den nyupptäckta dinosauriens namn, Nanuq, betyder isbjörn på Alaskas inuitspråk och är en hänvisning till tyrannosauriens status som rovdjur överst i näringskedjan under senare delen av den geologiska perioden krita. Namnets andra del, Hoglundi, hyllar filantropen Forrest Hoglund. Det framgår av en ny rapport, som publicerades den 12 mars i den vetenskapliga onlinetidskriften PLOS ONE.

Paleontologerna missade nästan N. hoglundi, när de 2006 letade efter en särskild typ av hornklädd dinosaurie i Prince Creek-formationen. Medan paleontologen Tony Fiorillo avlägsnade ett antal 70 miljoner år gamla stenar från ett hål, lade han märke till några ovanliga ben, som liknade bitar av ett kranium. Vid den tidpunkten ”hade vi dock större saker på gång, så vi sköt det åt sidan”, säger han, ”men en del saker har en tendens att stanna kvar i medvetandet”. Senare, hemma i laboratoriet, insåg Tony Fiorillo att han mycket riktigt hade hittat bitar av övre delen av kraniet och käken från en ny tyrannosaurie.

Dessutom visade flera likhetspunkter – bland annat en karakteristiskt formad kam på huvudet – att köttätaren var en nära släkting till T. rex, ”inte en avlägsen nästkusin eller något i den stilen”, skämtar Tony Fiorillo, som är anställd på Perot Museum of Nature and Science i Dallas.

Varför så liten?

Även om T. rex helt klart är ”superstjärnan bland dinosaurierna”, säger Tony Fiorillo, har det faktiskt levt många tyrannosauriearter i Asien och Nordamerika under krita. På N. hoglundis tid var klimatet i norra Alaska – som då var en del av en uråldrig subkontinent vid namn Laramidia – en hel del varmare. Området hade en kall årstid, men det var inte så iskallt som i dag. Dinosaurien har troligen vandrat omkring i dalarna mellan majestätiska, snöklädda toppar och jagat andra dinosaurier, däribland en hadrosaurus, medan den var omgiven av höga sekvojor och blomklädda kuststäpper, säger Tony Fiorillo, som har erhållit stöd genom National Geographic Societys Waitt Grants-program. Även då var Arktis dock ett kargt område, där mörker och ljus avlöste varandra i långa perioder, och där det under vissa årstider rådde brist på föda. Antalet bytesdjur exploderade sannolikt på sommaren, men avtog under den mörka vintern, så att rovdjuren inte hade mycket att äta.

Bristen på föda kan kanske förklara N. hoglundis litenhet, eftersom ett stort djur inte kan överleva på blygsamma födomängder, förklarar Tony Fiorillo. Det besynnerliga är emellertid att många djurarter som en generell biologisk tumregel är större vid polerna – exempelvis är isbjörnen den största björnarten, påpekar paleontologen Matt Lamanna på Carnegie Museum of Natural History i Pittsburgh i USA. Anledningen kan möjligen vara att stora djur förlorar värme långsammare än små djur.

”Det är en ganska överraskande upptäckt”, säger Matt Lamanna, som inte har deltagit i den nya undersökningen. ”I dag hittar man övervägande stora arter vid polerna, och det är intressant, om det visar sig att det inte var likadant under krita.”

Dunklädd polarinvånare?

Lika gåtfullt är den nyupptäckta dinosauriens livsstil, men det finns ett fåtal spår. Till exempel tyder kraniets form på att den i hjärnan hade ett förstorat område, som stod i kontakt med luktsinnet. Det skulle kunna tyda på att djuret – liksom T. rex – använde sig av luktsinnet, när det jagade. Det är också tänkbart att N. hoglundi i likhet med andra tyrannosaurier hade ett lager dun eller fjädrar på kroppen. Matt Lamanna säger att om man föreställer sig ett ”sannolikt varmblodigt djur, som levde långt norrut, är det rimligt att anta att kanske var lite tjockare än hos dess släktingar längre söderut”.

Trots de obesvarade frågorna finns det en sak som ger en livfull bild av N. hoglundi: tandmärkena som rovdjuret för många miljoner år sedan lämnade på sina bytesdjurs ben, som även de hittats runt Prince Creek.

”När man ser märkena efter tänderna, får man verkligen ett intryck av vilket slags djur de var”, säger Tony Fiorillo. ”Då är det inte bara en samling spännande föremål.”

Läs också

Kanske är du intresserad av...