Fynd: Världens största och elakaste björn!

Den förhistoriska sydamerikanska jättebjörnen kunde väga upp till 1600 kilo och var minst 3,4 meter hög, när den stod på bakbenen, visar ny forskning. Jättebjörnen strövade runt på sin kontinent för mellan 500000 och två miljoner år sedan och har varit den största och starkaste köttätaren på land på den tiden, säger forskarna. Vad gäller köttätare under den tidsperioden ”är det inget som kommer ens i närheten”, sade en av forskningsrapportens författare, paleontologen Blaine Schubert vid East Tennessee State University i Johnson City i delstaten Tennesse i USA.

Den tidigare tungviktsmästaren var en nordamerikansk jättebjörn – en besläktad, utdöd art – som vägde upp till 1134 kilo. Den största björn man har registrerat i modern tid var en 998 kilo tung isbjörn, som sköts i Alaska på 1800-talet.

”Den var helt otroligt stor”

Björnskelettet hittades 1935 i provinsen Buenos Aires i Argentina och undersöktes nyligen på nytt av Blaine Schubert och hans argentinske medförfattare, paleontologen Leopoldo Soibelzon, som är specialist på sydamerikanska björnfossil.

Sydamerikas jättebjörn bredvid en modern människa.
Illustration: Blaine Schubert.

Överarmsbenet var nästan lika stort som en elefants, och forskarlaget kunde utifrån mätningar av överarmsbenet räkna ut storleken på resten av björnens kropp, sade Blaine Schubert. Deras analys avslöjade även att djuret var en gammal hanne, som under sitt liv hade drabbats av allvarliga skador.

Det är storleken som räknas – hos björnar

Å andra sidan är man inte helt säker på vad björnarna åt och hur – och varför de var så olika sina nordamerikanska släktingar, konstaterade Schubert. Den sydamerikanska jättebjörnarten var till exempel jättestor från början, men blev mindre med tiden. Den nordamerikanska arten å sin sida blev större med tiden.

Schubert har en teori om att kombinationen av rikligt med byte och brist på konkurrens i Sydamerika gjorde björnen till kontinentens kung. Efter hand som fler köttätare uppstod anpassade emellertid jättebjörnarna sig och blev mindre och mer av allätare – liksom vår tids brunbjörn. I Nordamerika kan jättebjörnens ökande storlek ha gett den en fördel – enbart vikten kan i sig ha skrämt bort sabeltandade katter och andra rovdjur från ett nedlagt byte, gissar forskarna. Jättebjörnens storhetstid i Nordamerika sammanföll även med en explosion av istidsmegafauna med bland annat jättesengångare, kameler och mammutar, som alla var potentiella nya födokällor.

”Vi hade ett Afrika här”, sade Schubert, och ”det är borta nu.”