Paret håller ihop hela livet

Ett annat namn för clownfiskar som ­används av forskare och akvarieentusiaster är anemonfiskar. De kan nämligen inte överleva utan en havsanemon att bo i. De giftiga nässelcellerna på havsanemonernas tentakler skyddar clownfiskarna och deras ägg mot objudna gäs­ter. Än i dag är det ett mysterium hur clown­fiskarna bär sig åt för att inte ”bränna sig” på havsanemonerna.

23 september 2010

Ett annat namn för clownfiskar som används av forskare och akvarieentusiaster är anemonfiskar. De kan nämligen inte överleva utan en havsanemon att bo i. De giftiga nässelcellerna på havsanemonernas tentakler skyddar clownfiskarna och deras ägg mot objudna gäster. Än i dag är det ett mysterium hur clownfiskarna bär sig åt för att inte ”bränna sig” på havsanemonerna.

Kanske skyddas de av ett slemlager som de små fiskarna eventuellt utvecklar efter sin första kontakt med havsanemonens tentakler. ”Slemmet hindrar havsanemonen från att avfyra sina nässelceller”, berättar Gerald Allen. ”När en liten anemonfisk simmar in i en havsanemon för första gången ser man att fisken vidrör den försiktigt. Det krävs kontakt för att den kemiska processen ska äga rum.” I kraft av sitt skydd blir clownfisken i praktiken en förlängning av havsanemonen och utgör därmed ett extra försvarsverk mot havsanemonätande fiskar, till exempel fjärilsfiskar. På så sätt hjälper de varandra.

Clownfisken lever hela sitt liv tillsammans med sin havsanemon och simmar sällan mer än ett par meter bort från den. Cirka två gånger i månaden lägger clownfisken ägg på närmaste hårda underlag, som döljs av havsanemonens köttiga nederdel, och skyddar aggressivt sina växande foster. Omedelbart efter det att en clownfisk kläckts flyter den i en till två veckor vid vattenytan som en pytteliten genomskinlig larv. Därefter förvandlas den till en mindre än en centimeter lång clownfisk som simmar ner till korallrevet. Om den lilla fisken inte lyckas hitta en havsanemon och anpassa sig till sitt nya liv, dör den efter bara några dagar.

Över tolv clownfiskar av samma art – allt från unga individer till könsmogna, upp till 15 centimeter långa vuxna – kan bo i samma havsanemon. Gerald Allen har sett upp till 30 clownfiskar i ett enda exemplar av Stichodactyla haddoni. När clownfiskarna simmar utanför havsanemonen fångar de plankton, alger och hoppkräftor, och de gömmer sig ofta inne i anemonens veck när de äter större stycken mat. I havet, där havsabborrar eller muränor utgör ett ständigt hot, blir clownfiskar sällan mer än sju till tio år gamla, men i fångenskap kan de bli betydligt äldre. Min granne har exempelvis en pigg 25-åring som brukade bita mig när jag som barn rengjorde akvariet som den levde i.

En del clownfiskar blir könsmogna, andra inte. Det råder en strikt hierarki bland havsanemonernas invånare och det finns bara plats för ett dominant par åt gången. Honan är störst i ”familjen”, följd av hanen och ”tonåringarna”. Ett könsmoget par upprätthåller sin dominerande ställning genom att jaga yngre individer. Då blir de stressade och har mindre energi över till att leta föda. ”Under parningstiden jagar det dominanta paret även varandra”, säger Gerald Allen. Genom att nafsa hanen i fenorna påminner honan honom om vem det är som bestämmer.

Många revfiskar kan byta kön. De flesta, exempelvis läppfiskar och papegojfiskar, går från hona till hane. Clownfisken tillhör dock den lilla grupp fiskar som kan växla över från hane till hona. Dör en dominant hona blir den dominanta hanen en dominant hona, varefter den största av de yngre fiskarna tar över rollen som dominant hane. Än så länge är det ingen som har identifierat hormonerna som möjliggör denna flexibilitet. ”Det är en väldigt bra anpassningsstrategi som bidrar till att säkra artens överlevnad”, säger Gerald Allen. ”På så sätt finns det alltid ett ynglande par i en havsanemon.”

Läs också

Kanske är du intresserad av...