Ett förebåd om blåvalens framtid

Efter 21 dagar vid Costa Rica Dome var vi tvungna att ge oss iväg hemåt igen, och vi stävade norrut mot Acapulco. Under hemresan gjorde vi status. I vissa avseenden var vi besvikna. Vi hade gärna satt sändare på fler valar, sett fler kalvar och haft fler möten med blåvalar under vattnet. Det retade oss att vi inte hade sett val 4172, den vite hannen. Allt som allt var vi dock nöjda.

12 juli 2010

Efter 21 dagar vid Costa Rica Dome var vi tvungna att ge oss iväg hemåt igen, och vi stävade norrut mot Acapulco. Under hemresan gjorde vi status. I vissa avseenden var vi besvikna. Vi hade gärna satt sändare på fler valar, sett fler kalvar och haft fler möten med blåvalar under vattnet. Det retade oss att vi inte hade sett val 4172, den vite hannen. Allt som allt var vi dock nöjda.

På de tre veckor som vi seglat fram och tillbaka i området hade vi lyckats hitta tre valar, som hade märkts med sändare i Kalifornien. Varje gång vi styrde mot signalerna från en av dessa valar, hade vi hittat den i sällskap med valar utan sändare. Satellitmärkningen hade sålunda visat sig vara en effektiv metod för att lokalisera koncentrationer av icke märka valar. Vi hade satellitmärkt tre nya blåvalar (en av sändarna fungerade emellertid inte), satt akustiska sändare på ytterligare sex stycken och fotoidentifierat omkring 70 stycken. Av dessa kom tretton från Kalifornien. Expeditionen visade att Costa Rica Dome får besök av ett stort antal blåvalar. Vi såg många exempel på att blåvalarna bildar förhållanden med tre individer, och vi upplevde ett lössläppt parningsbeteende – alltihop tecken på att området är ett parningsområde. Vi visade att blåvalarna med säkerhet kommer hit för att leta föda på vintern. Via sonarbojar och akustiska sändare lyssnade vi på blåvalssångens A- och B-läte och de D-läten som valarna åstadkommer mellan måltider.

Costa Rica Dome bjöd alltså på goda nyheter. Det största djur som någonsin funnits har jagats av vår art, den tänkande apan, tills det var nära att utrotas. Det finns fortfarande inte så många av dem, men det var svårt att inte känna sig optimistisk. När jag satt i min koj med Flip Nicklins bärbara dator och bläddrade genom hans digitala porträtt av den nyfikna kalven, tyckte jag att den hade ett spjuveraktigt uttryck i sitt ansikte. Det hade en uppmuntrande effekt på mig. De unga valarna ger oss hopp.

Under hemresan fanns det tid för eftertanke, och då gick det upp för mig varför blåvalens avtryck fascinerade mig så, varje gång jag såg det vid Costa Rica Dome. Den stora, runda, släta ytan är artens underskrift, stjärtavtryckets signatur, överdimensionerat och uppfordrande. Det sticker i ögonen, och det slog mig att avtryckets fenomenala förmåga att stanna kvar på havsytan trots krusningarna är ett gott tecken. Om valarna kan observeras vid denna vinterfristad, måste det tyda på att blåvalen trots allt kommer att stå emot historiens krusning.

”Vi är kvar än!” säger avtrycket.

Läs också

Kanske är du intresserad av...