Massdöd hotar världens bin

Honungsbin hotas av skadedjur, sjukdomar och giftiga kemikalier, som emellanåt leder till massdöd bland bin. Kan lösningen vara genetisk modifiering, eller ska vi förlita oss på robotbin?

28 maj 2015 av Charles C. Mann

Bin var sårbara även för 100 år sedan

År 1915 inträffade en katastrof, som utplånade de flesta biodlingar i Storbritannien. Broder Adam var då 16 år och hade precis börjat sin tillvaro i klostret Buckfast Abbey i sydvästra England, där han blivit biodlare. Forskare kopplade senare ihop katastrofen med ett dittills okänt virus.

Broder Adam uppfann superbiet

De flesta av de överlevande bina var blandningsarter, och det gav broder Adam idén att avla fram ett sjukdomsresistent bi. De följande 37 åren reste han därför genom Europa, Mellanöstern och Afrika och samlade in över 1500 drottningar från olika arter av honungsbin.

Efter otaliga försök lyckades han skapa Buckfastbiet – ett ”superbi”, som det kallades. Det var ljusbrunt och tåligt, stack endast motvilligt, och så var det extremt produktivt och motståndskraftigt mot kända sjukdomar. Från 1980-talet såldes Buckfastbin över hela världen.

Massdöd bland bin beror på dödligt kvalster

Honungsbina angreps dock igen. Denna gång var hotet ett asiatiskt kvalster vid namn Varroa destructor, som invaderade Europa och USA. ”Endast en fullkomligt resistent, genetiskt gynnad ras eller stam skulle vara det slutgiltiga svaret på detta hot”, sade broder Adam 1991.

Under tiden förvärrades situationen bland bin jorden runt. År 2007 började det plötsligt komma rapporter från Europa och Nord- och Sydamerika om plötslig massdöd i hela bikolonier.

Medierna kallade det ett ”hot mot lantbruket världen över” och en “katastrof utan motstycke för jorden”. Insektspollinering, i synnerhet av honungsbin, är nämligen helt avgörande för en tredjedel av världens livsmedelsförsörjning.

Bin idag: Genteknik, evolution och robotbin

De flesta stora biodlare använder nu bekämpningsmedel för att döda kvalstren, men för att undvika kemikalier håller en del biforskare på att återgå till broder Adams metod: Superbi version 2.0. Den här gången använder de verktyg från den moderna vetenskapen, däribland genteknik.

Andra förordar motsatta och mer naturliga metoder än broder Adams. Inga kemikalier, ingen genmodifiering – låt bina utveckla resistens i sitt eget tempo och på egen hand.

En mer kontroversiell lösning skulle kunna vara pollinerande drönare. I princip är tekniken möjlig. Självstyrande robotar identifierar blommor utifrån deras färg, svävar över dem och samlar in pollen med hjälp av mjuka sonder. Kanske kan det göra världens livsmedelsförsörjning mindre sårbar för sjukdomar i bikolonierna.

Se bin utvecklas från puppor

Läs mer om bin

Du får hela historien om broder Adam och de fantastiska men sårbara honungsbina, som är helt ovetande om sin viktigaste roll i naturen: att sprida pollen, i Jakten på ett superbi från National Geographic nummer 5/2015 här:

OBS! Du måste ha en användarprofil på National Geographic för att ladda ned artikeln. Det är gratis att skapa en sådan och tar bara ett ögonblick. När du klickar på Ladda ned-knappen, får du möjlighet att skapa en profil.

Läs också

Kanske är du intresserad av...