Oljan i Mexikanska golfen kan skada valhajar

Uppskattningsvis 4,9 miljoner fat olja (ett fat är 159 liter) strömmade ut i ett område söder om Mississippiflodens delta, där en tredjedel av alla observationer av valhajar i norra delen av Mexikanska golfen har gjorts de senaste åren, säger forskare.

Den upp till fjorton meter långa fisken, som i flera avseenden fortfarande är en gåta för vetenskapen, betraktas av den internationella naturvårdsunionen IUCN (International Union for Conservation of Nature) som en utsatt art.

”Detta utsläpp inträffade vid sämsta tänkbara tidpunkt och på sämsta tänkbara plats för valhajens vidkommande”, säger biologen Eric Hoffmayer, som studerar valhajar på University of Southern Mississippis forskningslaboratorium vid Mexikanska golfen.

Observationer har bekräftat att djuren inte kunnat undvika oljefläcken vid ytan, där de jättelika fiskarna letar efter föda i upp till sju–åtta timmar om dagen. Oljan kan ha täppt till fiskarnas gälar och kvävt dem, eller så kan de ha förorenat deras byte, även om man inte hittat några döda valhajar, påpekar Eric Hoffmayer.

”Vi har sett flygfoton av djur inom några kilometers avstånd från källan, och de simmade i tjock olja”, säger Eric Hoffmayer, som fått stöd genom National Geographic Societys Waitt-program.

”Oavsett vilket, om de här djuren har ätit föda i ett område med olja på ytan, och de har svalt oljan, så är det möjligt att de har dött och sjunkit till bottnen. För närvarande har vi ingen aning om hur många djur som har drabbats.”

Är oljan giftig för hajar som filtrerar sin föda?

Även om en stor del av oljan i Mexikanska golfen har försvunnit från ytan är utsläppet inte över, och forskare försöker fortfarande bestämma omfattningen av de osynliga effekterna på djur- och växtlivet i Mexikanska golfen.

Till exempel kan vissa giftiga beståndsdelar i oljan – tillsammans med de kemiska lösningsmedel som använts under saneringen – ge problem på lång sikt för valhajar och många andra arter. Bland annat kan de möjligen orsaka skador på körtel- och immunsystem, understryker forskare.

Valhajar filtrerar en massa vatten genom sin mun och sina gälar – upp till 605000 liter vatten i timmen – när de äter mikroskopiska plankton och fiskar.

Hajarna simmar med munnen på vid gavel och drar i sig planktonhaltigt vatten, som de sedan pressar ut genom gälarna, medan alla små plankton fastnar.

”Det är ingen tvekan om att de tar upp förorenande ämnen, även i löst form. Anhopas dessa i deras vävnader, och påverkar det deras hälsa?”, säger biologen Bob Hueter, som är direktör för centrum för hajforskning på Mote Marine Laboratory i Florida i USA.

För att få svar på den frågan letar många forskare nu efter spår av polycykliska aromatiska kolväten (PAH) och andra ämnen från oljan i blodet och övriga vävnader hos valhajar i Mexikanska golfen.

”Det kommer förmodligen att ta flera år att konstatera hur sammansättningen av denna olja påverkar hälsan och fysiologin hos dessa djur”, säger Bob Hueter.

Olja driver bort hajar till nya revir

Forskarna hoppas att de genom att märka djuren kan ta reda på om utsläppet påverkar valhajarnas beteende under kommande år.

En del observationer tyder emellertid redan på att valhajarna har ändrat en del av sina vanor.

Observationer av hajar i närheten av Floridas golfkust har lett till spekulationer om huruvida hajarna och andra stora arter, som lever i havet, har drivits bort av oljan och flyttat till mer orörda områden.

Under sommarmånaderna efter oljeutsläppet började forskare från Mote Marine Laboratory registrera upprepade observationer i närheten av kusten av stora havsdjur såsom valhajar, som normalt finns på mycket djupare vatten i närheten av kontinentalsockeln i östra delen av Mexikanska golfen.

”Denna sommar har det varit ovanligt många hajar och hajarter här på kontinentalsockeln väster om Florida, däribland valhajar i betydligt större antal än vi är vana vid att se”, säger Bob Hueter.

Dessa djur kan ha flyttat österut för att undkomma oljan, även om ingen kan säga det med säkerhet.

Forskarna märkte åtskilliga fiskar för att framöver kunna spåra deras rörelser i oljefyllda farvatten, och för att se om katastrofen får valhajarna att ändra beteende.