Orangutangernas barnhem

En skottkärra kan användas till mycket. På rehabiliteringscentret för orangutanger i Nyaru Menteng på Borneo används det enhjuliga transportmedlet till att lägga trötta orangutangungar i säng.
Orangutanger som är yngre än två år går i cent­rets dagis, där en grupp kvinnliga djurskötare arbetar som fröknar. Djurskötarna är så måna om aporna att de lika gärna skulle kunna vara människobarn.

Alla orangutangungarna här har en tragisk bakgrund. De är föräldralösa och oftast har deras mammor dödats av människor när regnskogen som de levde i fälldes för att ge plats åt stora oljepalmsplantager. De flesta orangutanger som förlorar sina hem dör av svält eller skjuts när de tvingas leta föda i de nyanlagda plantagerna. Vissa djur fångas när de vågar sig in i byar för att hitta något att äta. Ibland händer det emellertid att en orangutang räddas och hamnar på centret i Nyaru Menteng. Rehabiliteringscentret leds av danska Lone Dröscher Nielsen och drivs i samarbete med organisationen BOS (Borneo Orangutan Survival). Målet är att centrets cirka 700 orangutangungar efter en tid ska kunna placeras ut i naturlig skogsmiljö. Först måste aporna dock behärska de färdigheter som krävs för att de ska klara sig på egen hand. Dessa får de lära sig i centrets skogskola, där de kan behöva gå i åtta till tio år. Det finns också vuxna orangutanger på centret. De är här för att återhämta sig efter svält, sjukdomar eller skador.

En augustidag i år var tiden inne för en återflyttning av 46 av centrets vuxna orangutanger till en lugn del av den tropiska skogen i hjärtat av Borneo. Utplaceringen förbereddes som en större logistisk operation. Apor, djurskötare och veterinärer transporterades med bil, flygplan, båt och slutligen helikopter till det ensligt belägna område som skulle bli orangutangernas nya hem. Innan orangutangerna kunde försvinna in bland de täta trädkronorna och inleda ett nytt liv i det fria var dock den största utmaningen att hitta en lämplig plats åt dem. Det är nämligen så att nästan alla skogar på Borneo antingen avverkas eller görs om till plantager. Efter flera timmars kartstudier, otaliga helikopterspaningar och rekognosceringsturer hittade man till slut ett säkert område för orangutangerna, många kilometer från centret.

Borneos stora orange människoapa är hårt utsatt: på 50 år har öns orangutangbe­stånd minskat med hälften. Varje år faller 5000 orangutanger offer för avverkning, tjuvjakt och skogsbränder. Förändringen av öns vegeta­tion från artrik regnskog till plantager med monokulturer samt de många skogsbränderna märks på planetens koldioxidkonto. Tre fjärdedelar av Borneo är indonesiskt och trots att Indonesien inte är något högindustrialiserat land är det ett av dem som släpper ut mest koldioxid.
Borneo kan mycket väl vara världens mest akuta fridlysningsärende. Om det inte omgående görs något för att rädda Borneos skogar kommer inte bara orangutangerna att drabbas. Ödeläggelsen av regnskogen spär även på klimatförändringarna, som påverkar hela planeten och skulle kunna göra stora delar av jordens befolkning hemlös, liksom orangutangerna. Vem upprättar ett räddningscenter för oss?