Den argentinska horngrodan är en nu levande släkting till en sedan länge utdöd våldsam groda.

© Wikimedia

Smack! Utdöd groda hade käftar som ett stort kattdjur

Forskare har räknat sig fram till styrkan i bettet hos en 41 centimeter lång sedan länge utdöd groda. Den hade tre gånger så starka käkar som vi människor.

5 oktober 2017 av Karine Kirkebæk / Illustrerad vetenskap

Den sedan länge utdöda "djävulsgrodan" Beelzebufo ampinga var stor som en badboll och är den största grodan som någonsin funnits på jorden.

Den vägde cirka 4,5 kilo och levde på Madagaskar för 65-70 miljoner år sedan.

Beelzebufo ampingas nu levande släktning horngrodan lever i Sydamerika. Det är utifrån studier av horngrodan som forskare har kommit fram till Beelzebufo ampingas hårresande styrka i bettet.

Forskarna uppmätte horngrodans bettstyrka genom att låta den bita på ett mätinstrument som läste av grodans bett.

Bet lika hårt som en jaguar

Den nu levande horngrodan har en mun som är 4,5 centimeter och biter med 30 newton, vilket motsvarar tre kilo. Utifrån det talet räknade forskarna fram kraften i djävulsgrodans bett genom att skala upp den.

En Beelzebufo ampinga-grodas mun var cirka 15,4 centimeter vilket då ger en motsvarande bettstyrka på 2 200 newton, eller 224 kilo.

Jämförelsevis biter en människa med en styrka på cirka 80 kilo och en jaguar har en bettstyrka på cirka 240 kilo – medan deltakrokodillen har världens starkaste bett på 3 510 kilo.

Åt från en varierad meny

Grodans starka bett gjorde att Beelzebufo ampinga kunde välja från en något mer varierad meny än vad dagens grodor kan.

Forskarna tror att den utdöda grodan levde av ödlor, små ryggradsdjur och små dinosaurier.

Beelzebufo ampinga kallas för djävulsgroda eftersom beelzebub betyder djävul på grekiska och bufo är latin för padda.

Läs också

Kanske är du intresserad av...