5. Mammutbetarnas värde

När Karl Gorochov, inspirerad av upptäcktsresandena i de gamla biblioteksböckerna, för nästan tio år sedan tillbringade en hel sommar på de obebodda Nysibiriska öarna utanför den arktiska kusten var han en av de allra första betjägar­na som gjorde det. På våren när man tar sig ut till öarna går vägen fem mil över en isbro. Sedan måste man stanna kvar på ön tills havet täcks av is igen ett halvår senare – eller åka hem tidigare i små båtar som riskerar att bli uppslukade av fem meter höga vågor.

6 juni 2013

När Karl Gorochov, inspirerad av upptäcktsresandena i de gamla biblioteksböckerna, för nästan tio år sedan tillbringade en hel sommar på de obebodda Nysibiriska öarna utanför den arktiska kusten var han en av de allra första betjägarna som gjorde det. På våren när man tar sig ut till öarna går vägen fem mil över en isbro. Sedan måste man stanna kvar på ön tills havet täcks av is igen ett halvår senare – eller åka hem tidigare i små båtar som riskerar att bli uppslukade av fem meter höga vågor.

Förutom hungern och utmattningen, isbjörnsattackerna och fyra kollegors död förra sommaren måste Karl Gorochov också tampas med den ryska kustbevakningen. Helikopterpatruller har kört bort dussintals betjägare från öarna för att de inte har haft alla de tillstånd som krävs, och myndigheterna förstör dessutom ofta jägarnas utrustning och tar deras betar i beslag. "Man blir väldigt skicklig på att gömma undan sina betar och ligga väldigt stilla på tundran", konstaterar han.

Gorokhov ett steg före andra betjägare

Betarna gör det dock värt risken. Efter ett par besök på Stora Ljachov, där Karl Gorochov hittade ett antal vackra betar på branterna längs kusten, har han fortsatt till den mer avlägsna ön Kotelnyj. Han har visserligen fått sällskap av hundratals andra betjägare, men Karl Gorochov ligger ändå steget före. "Jag har gjort det här så länge att jag nästan tänker som en paleontolog", säger han. På Kotelnyj har han lagt märke till att det är när permafrosten töar under sommarmånaderna som mammutbetarna, som vilar på ett underliggande islager, sticker upp ur tundran. "Varje år blir det en ny skörd", säger han.

Betarna lagras med omsorg

Det är nästan midnatt hos Karl Gorokhov, som bor vid Jana, cirka åtta mil söder om flodens utlopp i Laptevhavet. Septembersolens sista glöd målar horisonten orangeröd – på de här breddgraderna består färgen hela natten – och det spökaktigt gröna norrskenet börjar dansa över himlen. Karl Gorochov, som just kommit tillbaka till Ust-Jansk efter sin fem månader långa expedition, går före mig till ett skjul bakom huset. Där inne har han över 20 mammutbetar. Vissa av dem har han slagit in i tyg, medan andra ligger i vatten i ett stort aluminiumkar. "Om betarna kommer i kontakt med luften spricker de", förklarar Karl Gorochov. "Jag måste se till att de är i gott skick. De är min framtid."

Sommarens skörd är mycket värdefull

Betarna i karet, Karl Gorochovs sommarskörd, väger sammanlagt 500 kilo. De flesta tremannalag hittar mindre än hälften så mycket, och vissa vandrar runt i fem månader utan att hitta något alls. Karl Gorochov har tur. Han har båt, snöskoter, satellittelefon och GPS, så han kan vara ute på egen hand. Många betjägare arbetar för en fast lön eller för en liten procentandel av vinsten. Nu när priset är så högt blir det här utan tvivel Karl Gorochovs mest lönsamma skörd någonsin. Här finns elfenben för ett värde av mellan en och två miljoner kronor. Om han väntar till vintern kan han frakta betarna nedför den istäckta floden och sedan ta landsvägen till Jakutsk, där priserna är 40 procent högre.

Gorokhov drömmer om att resa till asien

Karl Gorochovs fru Sardaana och deras femåriga dotter väntar på honom i Jakutsk. Han har inte träffat dem på ett halvår. "När jag återvänder kommer min fru att stryka mig över skägget hela natten och sedan säga åt mig att raka av det", säger han. Kanske har han varit ute på sin sista betjakt. "Jag har inte upplevt en riktig sommar på tio år", säger han. "Jag drömmer om att resa till ett exotiskt land som Indien eller Vietnam." Han har aldrig varit utanför Sacha. "Min fru säger alltid åt mig att sluta", säger han. "Men när hon ser hur mycket jag har hittat i sommar kommer hon säkert att ligga på mig för att jag ska ge mig av på en expedition till."

Läs också

Kanske är du intresserad av...