Ensamme George är död

Den över 100 år gamla jättesköldpaddan Ensamme George, som kanske var mest känd för sin motvilja mot att para sig, var den sista av sitt slag.

Ensamme George, den över 100 år gamla jättesköldpaddan, har hittats död i sin inhägnad på Charles Darwin-forskningsstationen på Santa Cruz Island, som är en del av Galápagos nationalpark.

George, som kanske är mest känd för sin uppenbara motvilja mot sköldpaddshonor – därav hans smeknamn – var det sista kända exemplaret av sin underart, Geochelone abingdoni, även kallad Pinta Island-sköldpadda eller Abingdon Island-sköldpadda.

Georges mångårige djurskötare, Fausto Llerana, blev ”obehagligt överraskad” av att hitta sköldpaddan ”utsträckt vid sitt vattenhål utan livstecken”, framgår det av ett uttalande från nationalparken.

En jättesköldpadda lever längre än de flesta djur och kan bli långt över 100 år. Det äldsta kända exemplaret blev 152 år gammalt.

Georges kadaver förvaras i ett kallt rum för att förhindra att det ruttnar, tills man kan genomföra en obduktion, som kan fastslå den exakta dödsorsaken.

Jättesköldpaddor på tillbakagång

På Galápagosöarna levde ursprungligen tusentals jättesköldpaddor, som fördelade sig på 15 underarter.

Under 1800- och 1900-talet använde emellertid sjömän och pirater ögruppen i Stilla havet som rastplats och de jagade sköldpaddorna för att få mat och olja.

Även om jakten upphört, sker det på öarna en överbetning av införda arter som svin och getter, som tuggar sig genom de kvarvarande sköldpaddornas habitat.

Med Georges död är öarna nu hemvist för enbart tio underarter av sködpaddor, varav de flesta är mycket sällsynta.

Faktum är att man trodde att Georges underart var utdöd, innan sköldpaddan hittades på Pinta Island år 1971.

Den ensamme hannen infångades i hopp om att den skulle fatta tycke för en hona av liknande genetisk härstamning och föra sin art vidare, i varje fall i en blandform.

Så gick det inte. Efter att i över 30 år ha delat hem med fyra olika honor hade George inte befruktat några av deras ägg.

Erica Buck, som tidigare har arbetat för Charles Darwin Foundation, sade år 2001 till National Geographic News att George ”inte visar något särskilt intresse” för honorna. ”Han håller sig för det mesta för sig själv.”

En anledning att fokusera på naturvård

Somliga tror kanske att en underarts utdöende inte är någon större förlust, eftersom de andra sköldpaddorna fortfarande finns kvar, säger Rick Schwartz, som arbetar som ambassadör för San Diego Zoo i USA. Jättesköldpaddornas historia visar dock att sådana förluster snabbt kan få en katastrofal utveckling.

Georges ”död är en anledning för oss att människor att våra handlingar kan påverka framtiden, även om vi inte kan se det i stunden”, säger Rick Schwartz, vars zoologiska trädgård hyser en Galápagossköldpadda.

Om ”man får möjlighet at se dessa djur i levande livet, [är de] vänliga jättar. Man kan inte låta bli att förälska sig i dem”, tillägger han.

Även om den ensamma sköldpaddan inte kunde fortplanta sig är Ensamme Georges historia ”ett tillfälle att upplysa om andra arter och om naturvård generellt”, säger Rick Schwartz.

Till exempel har ynglingsprojekt i fångenskap gett nytt hopp för beståndet av den hotade kaliforniska kondoren.

Liknande ansträngningar räckte dock inte för att rädda den västafrikanska spetsnoshörningen, en underart som förklarades officiellt utdöd 2011.

I juli arrangerar Galápagos Nationalpark en internationell workshop för att få uppslag till hur bestånden av jättesköldpaddor ska kunna återupprättas under de kommande tio åren, säger parkdirektören Edwin Naula i ett uttalande.

Han säger att ”workshopen kommer att hållas till minne av Ensamme George.”

Läs också

Kanske är du intresserad av...