Mammutar: Jakten på betar i Sibirien

Under urtiden dödade jägare mammutar för att få mat. I dag jagas djurens dyrbara betar i Sibiriens permafrost.

6 juni 2013 av Brook Larmer

Mammutar i Östsibiriska havet

I fem långa månader har Karl Gorochov letat efter sitt förhistoriska byte på den öde ön Kotelnyj i Östsibiriska havet. Arton timmar om dygnet har han vandrat över den isiga tundran. Han fryser, han är utmattad och han är så hungrig att han har börjat äta fiskmåsar. Till och med de två isbjörnarna som nyligen anföll hans läger var utsvultna. Deras magar, som han skar upp efter att ha skjutit dem, var helt tomma. Karl Gorochov är 46 år gammal. Varje dag när han ger sig av från lägret passerar han nio gravplatser. Han antar att det var några olycksdrabbade själar på flykt från de sovjetiska Gulaglägren som fann sin sista vila här.

Sensommarens snöstormar drar fram över ön, som ligger ungefär hundra mil norr om norra polcirkeln. Ännu en vinter närmar sig. Hans fingrar och handflator börjar klia. Det är ett gott tecken, säger han senare. Klådan brukar alltid dyka upp när han är nära att hitta det han letar efter: mammutbetar.

De sista mammutarna försvann för cirka 3700 år sedan

De lurviga jättedjuren som vandrade omkring i norra Sibirien under sen pleistocen dog ut för cirka tiotusen år sedan, men isolerade bestånd överlevde på öarna i norr och öster. De allra sista mammutarna försvann för cirka 3700 år sedan. Deras betar, som kunde bli över fyra meter långa, har nu börjat dyka upp ur permafrosten, vilket har inneburit startskottet för en handel som befolkningen i arktiska Sibirien dragit fördel av. Det gäller bland annat det infödda folket jakuterna, etniska asiater som talar ett språk av turkiskt ursprung.

Jakten på betar från mammutar

Karl Gorochov är en pionjär när det gäller jakten på mammutbetar. Han började för cirka tio år sedan och har sedan dess utforskat ett av världens mest ogästvänliga områden. Nu lyssnar han på sina kliande fingrar och letar igenom tundran tills han i princip snubblar över spetsen på en bete. "Ibland dyker den bara upp framför en", säger han.

Det tar nästan ett dygn för Karl Gorochov att få loss beten ur den stenbemängda isen. Den är tjock som en trädstam, enastående välbevarad och väger 70 kilo. Innan han bogserar bort den kastar han ner ett silverörhänge i gropen som han grävt, ett offer till andarna. Kan han få hem den uråldriga beten i ett stycke kommer han att kunna sälja den för närmare 400000 kronor.

Tema

Läs också

Kanske är du intresserad av...