Ett folk som inte gråter

Efter en vecka i sällskap med loharfolket börjar jag delvis förstå varför deras situation är som den är: de är inte helt lätta att umgås med. Trots att jag från allra förs­ta början gjorde mycket klart att jag inte hade för avsikt att ge dem pengar, försöker jag hålla mig väl med dem genom att ge dem små gåvor, mest påsar med linser och mjöl. Dessutom köper jag regelbundet chai åt dem hos en säljare i närheten. För vissa av dem räcker det emellertid inte. Lallus äldre bror Kartar tjatar hela tiden på mig om att få kalakand, en sorts mjölkpudding, och tjurar när jag inte gör honom till viljes. Hans fru Pooni är inte mindre envis. ”Ge mig pengar till chai!” är det första hon säger till mig en morgon. Varje gång jag möter hennes blick rycker hon i sin trasiga tunika eller visar att hon vill ha bidis genom att föra två fingrar till läpparna. Efter ett tag lär jag mig att undvika hennes blick.

Till och med Lallu, som enligt Kailashi var ”för blyg för att tigga”, tigger ibland skamlöst.

”Jag åt ingenting i går, för min höna dog”, säger han till mig en eftermiddag. ”Jag blev ­väldigt ledsen.”

En hund hade dödat den. Jag beklagade.

”En ny höna kostar 300 rupier [45 kronor].”

En sympatisk nick.

”Du betalar 100 rupier.”

Suck.

Ändå kan jag inte annat än beundra loharfolket. De är skickliga hantverkare, arbetar hårt och är uppenbart stolta över det de gör.

En eftermiddag kommer en kvinna från byn för att köpa en sked. ”Jag tar kanske lite mer betalt för den, men jag gör bra grejor”, säger Kartar. Han värmer ett stycke järn tills det glöder. Sedan lägger han järnet på ett städ. Han håller metallen med en tång medan Pooni slår på den med en slägga. När metallen har blivit tunn tar Kartar en mindre hammare och formar den skickligt till en lång, glänsande sked. Han ger skeden till kvinnan och får motsvarande fyra kronor och femtio öre.

Loharfolket är noga med sitt hantverk, som är en viktig del av deras identitet. Alla med ­undantag för de yngsta kan historien om Chittaurgarh och gråtande barn tystas med ett: ”Sluta gråta. Du är en lohar.”

• Föregående Sida 4 av 5 Nästa