Intervju: Ötzis sista måltid

Dr. Erwin Brunner, som är chefredaktör för National Geographic i Tyskland, har intervjuat arkeobotanikern Klaus Oeggl om de senaste undersökningarna av Ötzi, den så kallade ismannen.

21 november 2011 av Erwin Brunner

Professor Oeggl, vad hade Ötzi ätit, omedelbart innan han träffades av den dödande pilen? I hans magsäck fann vi kött, fett och olika typer av växtvävnad, i synnerhet fruktskal och fröskal. Där fanns även olika slags pollen, som är ytterligare en källa till viktig information för oss. För mig visar det att ismannen i sin sista måltid hade ätit samma saker som i de tre föregående: kött, troligen bröd tillsammans med det – det visar i alla fall de kvarvarande kornen – och andra växtarter i form av grönsaker eller sallad.

Vad hade han ätit i sina föregående måltider? Vi vet från tidigare undersökningar av matsmältningskanalen att kymusen (magens trögflytande innehåll) härrörde från minst tre måltider. Generellt åt han en varierad kost baserad på olika födokällor. I den första måltiden åt han alpstenbock, i den näst sista måltiden vilt och alpstenbock igen i den sista måltiden. Det var framför allt intressant att hitta rester av en mask i viltköttet. Den logiska slutsatsen är att köttet inte var färskt, eftersom det var larver i det.

Bar han på sin proviant? Det kan vi utgå från. Men jag vill påminna om att man 1992 även fann en bit förkolnat ben från en alpstenbock på fyndplatsen ...

Stekte Ötzi sin sista biff? Man har inte hittat några konkreta bevis för en eld eller brasa. Men vi kan inte heller utesluta möjligheten att han tillagade en måltid på platsen. Här har vi ett mysterium: hur skulle Ötzi kunna jaga alpstenbock? Han hade inte någon fungerande båge med sig.

Efter obduktionen kom det rapporter om kaloririk och fet mat. Det är inte typiskt för kött från vilt. Var det mjölkfett eller ostfett? En intressant fråga, som jag inte kan svara på. Vid den tidpunkt då Ötzi levde hade människor i Europa de färdigheter som krävs för att producera mjölk och ost. Vi vet dock inte om det även var fallet i Tyrol.

Kan man konkludera allt det i dag, 5300 år senare, utifrån innehållet i hans magsäck och inälvor? Ötzi är en så kallad våt mumie, och hans kropp är så välbevarad att vi kan foga samman en mycket exakt bild av hans levnadssätt utifrån en omfattande undersökning av matsmältningskanalen. Det skulle naturligtvis inte ha varit möjligt, om han inte hade varit djupfrusen eller mumifierats genom en torr process. Det är verkligen sensationellt att vi har hittat rester av flera måltider, så vi har en ganska precis bild av kostvanorna hos en människa från yngre stenåldern. I början rådde det utbredd skepsis inför resultaten.

Vem eller vad syftar ni på med det? Det var till exempel isotopanalyser som låg till grund för påståenden om att Ötzi var vegan. Men det är omöjligt – om så var fallet skulle han inte ha haft kläder av djurskinn! Han var inte heller vegetarian. MR-skanningar har nu visat att Ötzi hade gallsten – så han måste ha ätit kött under en längre period! Som arkeobotaniker är jag stolt över att vi har kunnat ta reda på allt detta genom att använda våra metoder.

Kan man utifrån Ötzis kost avgöra om han bara var en bergsherde eller kanske var en stor man, hövding för en stam i sin dal? Nej, vi vet för lite om kostvanorna vid den tiden för att komma med några som helst uttalanden av det slaget. Tittar man i en kokbok i dag, hittar man recept på rätter som föredras av de lägre sociala klasserna av ekonomiska skäl, men det finns även recept för de mest välbärgade. Dessvärre har vi inte någon kokbok från yngre stenåldern, så vi vet inte så mycket om variationerna i kosten. Jag skulle inte våga påstå något som antydde att Ötzi hade en hög social status.

Han sägs även ha varit laktosintolerant. En bonde som inte kunde dricka mjölk eller äta ost? Det är naturligtvis en mycket spännande teori. Mot bakgrund av undersökningar av matrester från bosättningar i schweiziska sjöområden vet vi att man åt mjölkprodukter vid den tiden. Ingen har kunnat bekräfta det för den inre alpregionen. Det är en fråga som vi fortfarande tittar på i vårt eget forskningsprojekt. Laktosintolerans utesluter dock inte nödvändigtvis intag av ost, för det finns nästan ingen laktos i lagrad ost.

Var Ötzis samtida jägare och samlare, eller var de snarare bönder? Det var helt naturligt för de olika kulturerna på den tiden att ha kontakt med varandra. Men Ötzi levde säkert i ett samhälle med jordbruk och djurhållning. Det var med andra ord bofasta bönder, som odlade jorden och höll djur.

Vad får er att dra den slutsatsen? De föremål vi fann tillsammans med Ötzi, i synnerhet de viktigaste spannmålssorterna från den första vågen av odling av jorden: korn och enkornsvete. Dessutom bar Ötzi kläder som var gjorda av getskinn, fårskinn och kohudar. Resterna av bosättningar, som nyligen hittades i Latschområdet – det är i den stora del av dalen som ligger på en lägre höjd – omfattade även gamla fynd, som tyder på att det förekommit får, getter och spannmål i denna första våg. Medan Ötzi mest åt enkornsvete, var emmervete vanligare i Latsch. Det stämmer även med det urval av spannmålssorter som hittats på andra platser i norra Italien.

Finns det fortfarande viktiga frågor som är obesvarade för er som arkeobotaniker? Ja, i synnerhet en sak: all ismannens mat innehåller sporkapslar från ormbunke.

Är det inte en giftig växt? Nej. Den är cancerframkallande, men folk äter den i alla fall. Nordamerikanska indianer och japaner använder unga skott som ett slags sparris. Och ormbunkar har alltid använts som ett material för att packa in saker. I dag är det framför allt modernt att packa in ekologisk ost i det. Vi har hittat sporkapslar från ormbunke i sex prover från Ötzis matsmältningskanal. De är så stora att de bara kan ha kommit direkt från växten.

Har ni en förklaring på det? Dessa sporer måste ha varit en del av kosten och har sannolikt intagits tillsammans med någon vätska. Vår senaste forskning har avslöjat att ismannen antingen har druckit en dryck på ormbunke eller har använt ormbunksblad som ett filter till mjölk eller annan dryck. Det vore en möjlig förklaring på hur sporhus och sporer, men inga rester av ormbunksbladet självt har hamnat i den mjölkprodukt, det vill säga den ost eller yoghurt, som Ötzi åt. Därför är jag väldigt intresserad av att undersöka denna laktosintolerans och fettsyrorna i Ötzis magsäck.

Så det finns ingen lösning på ”Ötzigåtan”? Ju längre ned i ämnet vi dyker, desto fler frågor dyker det upp. Och så ska det vara. Vi vill ju veta hur stor betydelse alla dessa analyser faktiskt har. Hur betydelsefull är Ötzi egentligen som exempel på en människa från yngre stenåldern och på hans värld i Alpområdet?

Är det ett problem för er att vi har bara en isman och inga andra, som vi kan använda att jämföra med? Det hade givetvis varit fantastiskt att ha andra ismän och iskvinnor. Då hade vi kunnat ta reda på mycket mer om variationerna. Framför allt möjligheten att studera en kvinna skulle innebära enorma möjligheter. Vi skulle kunna se om det fanns könsrelaterade variationer, och vi skulle kunna få fingervisningar om de sociala mönster som dessa människor levde under. Det finns det olika teorier om ...

... som går ut på? Somliga anser att yngre stenåldern som period utmärktes av ett mansdominerat samhälle. Andra lutar mer åt att den dominerades av starka kvinnor. Det är intressant att följa den patriarkaliska teorin och säga: ”Ötzi var en stor hövding med en hög social status.” Men hur skulle i så fall förhållandena vara för kvinnan? Dessvärre har vi ingen möjlighet att besvara den frågan, för vi har inte tillräckligt många mumier av det slaget, och vi kommer sannolikt aldrig att hitta dem heller.

Innebär det att inget skulle göra er gladare som forskare än att hitta fler lämningar från Ötzis period? Det vore verkligen en dröm. Varje forskare känner till den upplevelsen: glädjen av att göra fler fynd från en viss period, eftersom det då går att dra statistiska slutsatser, som är ganska hållbara.

Klaus Oeggl

är professor i palynology (läran om pollen) och arkeobotanik vid universitetet i Innsbruck. Ismannens värld har blivit det viktigaste ämnet för hans forskning. ”Ötzi ger mig hela tiden nya överraskningar”, säger han.

Läs också

Kanske är du intresserad av...