Den första soloflygningen över Atlanten

Charles Lindbergh blev den förste piloten som genomförde en soloflygning över Atlanten. Resan var så farlig att han inte vågade ta med sin katt.

6 augusti 2013 av Hans Henrik Fafner

”Det är en för farlig resa för att riskera kattens liv!”

Så förklarade Charles Lindbergh varför han inte hade tagit med sin katt Patsy på sin soloflygning över Atlanten i maj 1927. Det var ingen tvekan om att det var en riskabel affär, för flygningen var fortfarande i sin linda.

Lindbergh arbetade som postflygare på rutten mellan St. Louis och Chicago, och han frestades av hotellägaren Raymond Orteig från New York, som redan 1919 hade utlovat 25000 dollar till den som först kunde flyga solo över Atlanten. Det var en frist på fem år, och när ingen hade nappat år 1924, förlängde Orteig tävlingen med ytterligare fem år.

Då började det hända saker. Flygaräss från första världskriget och personer med betydligt större erfarenhet än Lindberg försökte. Fransmannen René Fonck störtade och planet brann upp redan vid starten 1926, eftersom han hade lastat planet allt för tungt, och hans landsman, krigshjälten Charles Nungesser, försvann spårlöst tillsammans med sin navigatör.

Lindbergh hade därför dåliga odds, när han en tidig fredagsmorgon i maj 1927 lyfte från Roosevelt Airfield utanför New York. Banan var lerig och tung, och 1230 kilo bränsle tyngde ned planet, så det var bara med nöd och näppe som han kom upp i luften. Färden var inte heller riskfri. Lindbergh var tvungen att stiga över ovädersmoln, en lång stund flög han genom tät dimma, is bildades på vingarna, och på vissa sträckor flög han på tre meters höjd över havets höga vågor. På natten navigerade han efter stjärnorna.

Mer än 33 timmar senare landade han på flygplatsen Le Bourget utanför Paris, 5809 kilometer från utgångspunkten.

Lindbergh hedrades i både Frankrike och USA, men historien förtäljer inte när han återsåg sin katt.

Läs också

Kanske är du intresserad av...