Orsaken till jordskalv klarlagd

När människan väl hade konstaterat att jorden är rund, låg det nära till hands att grubbla över vad som finns inuti. Jordskalv indikerade ju att något rörde på sig därinne, och emellanåt spydde vulkaner ut flytande lava från jordens inre.

23 augusti 2013

När människan väl hade konstaterat att jorden är rund, låg det nära till hands att grubbla över vad som finns inuti. Jordskalv indikerade ju att något rörde på sig därinne, och emellanåt spydde vulkaner ut flytande lava från jordens inre.

Kinesen Zhang Heng, som var astronom, matematiker, poet och mycket annat, konstruerade redan år 132 världens första seismograf. Instrumentet bestod av en stor bronskittel med en pendel inuti, och den kunde faktiskt registrera och lokalisera jordskakningar flera hundra kilometer bort. Apparaten motbevisade dock inte kinesernas gamla tro på att jordskav berodde på att det uppstått kosmisk obalans mellan yin och yang.

Antikens greker hade också sina teorier, och på 1600-talet skrev den tyske jesuitmunken Athanasius Kircher att jordskalvet inträffade, när eld rörde sig i särskilda kanaler i jordens inre. Ett halvt sekel senare ansåg den engelske läkaren och naturvetaren Martin Lister att skalv hängde samman med kemiska explosioner djupt under jordytan.

Det slutgiltiga genombrottet kom inte förrän 1897. Då drabbade ett stort jordskalv den indiska delstaten Assam. Förlusten av människoliv var blygsamt (cirka 1500), men den fysiska förödelsen var massiv. Den brittiske geologen Richard Dixon Oldham arbetade på den tiden i Indien, och han kom fram och beskrev jordskalvets resultat på ett sätt som avvek från det vanliga. Med utgångspunkt i sina noggranna anteckningar var han 1906 färdig med en rapport, i vilken han drog slutsatsen att jordskalv består av flera olika typer av seismiska vågor.

Det rör sig om primärvågor (längdvågor) och sekundärvågor (tvärvågor), som har olika hastighet, och så är det ytvågorna, som orsakar de egentliga skadorna. Detta skapade grundvalen för senare forskning. År 1937 argumenterade den danske seismologen Inge Lehmann för att jordens inre nog är flytande, men att det längst in finns en fast kärna, vilket är orsaken till de olika vågorna. Detta ledde till den nya kunskapen om kontinentalplattor, som rör sig och därmed konstant skapar små förändringar i jordens yta.

Läs också

Kanske är du intresserad av...