Upptäckten av Nilens källa utlöste bitter fiendskap

Vissa upptäckter har kanske blivit större och ännu mer epokgörande på grund av yttre omständigheter. Vid 1800-talets mitt var Nilens källor en av de stora utmaningarna för upptäcktsresande, och Östafrika en av de stora, ännu okända fläckarna på världskarta. Skrämmande tropiska sjukdomar, oländiga sumpområden och fientliga lokala stammar stod i vägen, och gjorde det till något av en bedrift att resa i området.

23 augusti 2013

Vissa upptäckter har kanske blivit större och ännu mer epokgörande på grund av yttre omständigheter.

Vid 1800-talets mitt var Nilens källor en av de stora utmaningarna för upptäcktsresande, och Östafrika en av de stora, ännu okända fläckarna på världskarta. Skrämmande tropiska sjukdomar, oländiga sumpområden och fientliga lokala stammar stod i vägen, och gjorde det till något av en bedrift att resa i området.

Så sent som 1856 visste man i stort sett inte mer om Nilens källor än antikens grekiske vetenskapsman, Ptolemaios, som år 150 skrev att floden kom från två stora sjöar i kontinentens inre. Det året beslutade Royal Geographical Society i London att mysteriet måste lösas, och det resulterade i den första expeditionen med två män i spetsen.

Den allvarlige löjtnant Richard Burton var ett fynd. Han hade tidigare visat sin duglighet, och ett okuvligt mod och en förmåga att hitta otraditionella lösningar gjorde honom till den perfekte ledaren. Som partner valde Burton en annan militär, John Hanning Speke. Denne framstod som idealisk. Från resor i Himalaya hade han stor stor erfarenhet av insamling av botaniska och zoologiska prover, och han visste även en del om kartritning.

De kompletterade varandra, och allt såg lovande ut. Deras personligheter kolliderade emellertid. Burton var den utåtriktade världsmannen, som talade ett otal språk och var bra på att tala med människor, medan Speke var den stillsamma typen. Dessutom var de lika ambitiösa. Så det dröjde inte länge innan relationen utvecklades till bitter fiendskap. Andra stora namn som David Livingstone och Henry Stanley gav sig in i spelet, och därmed skapade intrigerna rubriker, vilket gjorde jakten på Nilens källor till en celeber sak.

Det slutade med att Speke ensam nådde fram till Victoriasjön och namngav den, medan Burton upptäckte Tangaynikasjön, och även då grälade de om vems sjö som var Nilens egentliga källa.

Läs också

Kanske är du intresserad av...