Vilka var hans mamma och pappa?

Hittills har de arkeologiska lämningarna dock inte kunnat berätta något om den unge kungens närmaste släktförhållanden. Vilka var hans mor och far? Vad blev det av hans änka, Ankhesen­amun? Är de båda balsamerade foster som hittades i graven Tutankhamuns egna för tidigt födda barn, eller var de symboler för renhet, som skulle följa honom i livet efter döden?

16 september 2010

Hittills har de arkeologiska lämningarna dock inte kunnat berätta något om den unge kungens närmaste släktförhållanden. Vilka var hans mor och far? Vad blev det av hans änka, Ankhesenamun? Är de båda balsamerade foster som hittades i graven Tutankhamuns egna för tidigt födda barn, eller var de symboler för renhet, som skulle följa honom i livet efter döden?

För att få svar på dessa frågor beslutade vi oss för att analysera Tutankhamuns DNA tillsammans med DNA från tio andra mumier som vi ansåg kanske tillhör hans närmaste familj. Förr i tiden har jag varit emot genetiska undersökningar av de kungliga mumierna. Chansen för att ta användbara prover, som inte var förorenade med modernt DNA, såg ut att vara så liten att det inte rättfärdigade att man störde dessa heliga kvarlevor. År 2008 övertygade flera genetiker mig dock om att forskningen nu kommit så mycket längre att möjligheten att få användbara resultat var god. Vi etablerade två toppmoderna laboratorier för att sekvensera DNA – det ena i källaren på Egyptiska museet i Kairo och det andra på medicinska fakulteten vid Kairos universitet. Undersökningen skulle ledas av två egyptiska forskare: Yehia Gad och Somaia Ismail från Kairos nationella forskningscenter. Vi beslutade även att datortomografera alla mumierna under ledning av Ashraf Selim och Sahar Saleem vid Kairos medicinska fakultet.

Vi kände till identiteten på fyra av mumierna, däribland Tutankhamun själv, som fortfarande ligger i sin grav i Konungarnas dal, och tre mumier, som är utställda på Egyptiska museet: Amenhotep III och Yuya och Tuyu, som var föräldrar till hans berömda drottning, Teje. Bland de sex oidentifierade mumierna fanns en man, som hittades i Konungarnas dal i en gåtfull grav, som kallas KV55. Inskriptioner och arkeologiska fynd tyder på att mumien är antingen Akhenaton eller Smenkhare.

För att hitta Tutankhamuns mor och hustru fokuserade vi på fyra oidentifierade kvinnor. Två av dem, som kallas ”den äldre damen” och “den yngre damen”, hittades 1898. De hade packats upp och slängts på golvet i en sidokammare till Amenhotep III:s grav (KV35), tillsynes dolda där av präster, när Nya riket slutade omkring 1000 före Kristus. De båda andra anonyma kvinnorna var från en liten grav (KV21) i Konungarnas dal. Gravens arkitektur tyder på att den är från 18:e dynastin, och båda mumierna har vänster hand knuten mot bröstet i vad som normalt tolkas som en drottningpose.

Slutligen skulle vi försöka få DNA från fostren i Tutankhamuns grav. Utsikterna till det var emellertid inte särskilt lovande, för dessa mumier är väldigt dåligt bevarade. Men om det lyckades kunde vi kanske tillfoga de saknade bitarna till det pussel som sträcker sig över fem generationer av kungafamiljen.

För att få tag i användbara prover tog genetikerna vävnad från flera olika platser på varje mumie, och varje gång inifrån benen, så att det inte fanns någon möjlighet att proverna var förorenade med DNA från tidigare arkeologer eller från någon av de egyptiska präster som en gång i tiden balsamerade kropparna. Man var dessutom oerhört noga med att se till att inte forskarna själva råkade förorena proverna. När proverna tagits, skulle DNA:et skiljas från andra, oönskade element, till exempel salvor och harts, som prästerna hade använt för att konservera kropparna. Eftersom balsameringsämnena var olika från mumie till mumie, blev processen för att rena DNA:et också individuell. För varje steg riskerade vi att det ömtåliga DNA-materialet förstördes.

Tutankhamun var central för undersökningen. Om extraheringen och isoleringen av DNA lyckades skulle hans DNA samlas i en klar lösning, som kunde analyseras. Till vår besvikelse blev de första lösningarna dock snabbt svarta och grumliga. Det tog sex månader av hårt arbete för att komma fram till hur vi skulle kunna avlägsna källan till föroreningen – en än så länge oidentifierad ingrediens från balsameringen – och få ett prov som var redo för kopiering och sekvensering.

Efter att vi lyckats extrahera DNA från de tre andra manliga mumierna i undersökningen – Yuya, Amenhotep III och den gåtfulla mumien från KV55 – började vi undersöka vem Tutankhamuns far var. Arkeologin har hittills gett tvetydiga svar på denna centrala fråga. På flera inskriptioner från sin egen regeringstid hänvisar Tutankhamun till Amenhotep III som sin far, men det kan inte användas som ett bevis, eftersom samma ord även kan betyda ”farfar” eller ”förfader”. Dessutom dog Amenhotep III enligt den allmänt accepterade kronologin omkring tio år innan Tutankhamun föddes.

Många forskare anser att hans far snarare var Akhenaton. Denna åsikt får stöd av ett förstört kalkstensblock, som hittats i närheten av Amarna, och som har inskriptioner som kallar både Tutankhaten och Ankhesenpaaten för kungens älskade barn. Eftersom vi vet att Ankhesenpaaten var dotter till Akhenaton, måste Tutankhaten (sedermera Tutankhamun) därför vara hans son. Alla forskare är emellertid inte övertygade, och en del har föreslagit att Tutankhamuns far i stället var den gåtfulle Smenkhare. Personligen har jag alltid lutat åt Akhenaton, men det har bara varit en teori.

Läs också

Kanske är du intresserad av...