Kinas rastlösa själar

I Shuiquan gou talar man sällan om de döda; man vill helst inte minnas det förflutna.

”Det har alltid varit så fattigt här”, säger byborna när jag frågar dem om äldre tider. Sedan blir de tysta. De har bara några gamla fotografier och en handfull skriftliga urkunder kvar. Shuiquan Gou ligger nära kinesiska muren, men inte ens de imponerande ruinerna väcker något större intresse. År 2001 hyrde jag ett hus i byn, delvis för att jag var intresserad av regionens historia. Jag insåg dock snart att glimtarna av det förflutna var både flyktiga och få. Liksom de flesta andra kineser i dag fokuserar byborna på de möjligheter som finns i nuet: stigande priser på de lokala grödorna och byggboomen som skapar nya jobb i Peking, mindre än två timmar bort.

Bara en enda dag om året blickar de bakåt: under Qingmingfestivalen i april. Festivalens kinesiska namn kan översättas till ”Dagen med skinande klarhet”, och i över ­tusen år har dagen högtidlighållits runtom i Kina i olika regionala varianter. Kinesernas förfädersdyrkan går emellertid ännu längre tillbaka i tiden. För över 5000 år sedan ­hedrade de nordkinesiska kulturerna sina döda i noga fastlagda ceremonier. Ekon av dessa traditioner finns kvar än i dag, så när högtiden inträffade under mitt första år i byn följde jag med mina grannar under den rituella vandringen upp till begravningsplatsen.

Endast män fick lov att delta. De hette Wei allihop, och ett ­dussintal medlemmar av den utvidgade klanen gav sig iväg redan före gryningen för att vandra uppför det branta berget bakom byn. De hade på sig enkla arbetskläder och bar videkorgar och skyfflar på axlarna. Ingen pratade eller stannade för att vila. Den ytterst målmedvetna stämningen fick mig att tänka på ett arbetslag. Med sina tunga redskap traskade de förbi aprikosträden, på vilka alla de nya knopparna tindrade som stjärnor i gryningsljuset. Efter 20 minuter kom vi till byns gravplats, som ligger högt uppe på berget. Där fanns några enkla jordhögar i prydliga rader. Varje rad symboliserade en generation. Männen började med att vårda gravarna i första raden, de senast avlidna fäderna och mödrarna; farbröderna och morbröderna; och farmödrarna och mormödrarna. De rensade bort ogräset på högarna och lade på ny jord. De placerade gåvor på dem, till exempel flaskor med alkohol eller cigarettpaket, och brände begravningspengar av papper för användning i livet efter detta. Sedlarna var försedda med en vattenstämpel med texten ”Himlabanken AB”.