Fester hölls vid gravplats

För cirka 12000 år sedan, i en liten solupplyst grotta i norra Israel, åt de sörjande det sista av det stekta sköldpaddsköttet och samlade ihop över 20 av de sotsvärtade sköldarna. De knäböjde vid sidan av en öppen grav i grottans golv och visade den äldre, döda kvinna som låg hoprullad i den sin vördnad och gjorde henne klar för en andlig resa.

De stoppade in sköldpaddssköldar under hennes huvud och höfter och placerade mer än tjugo sköldar ovanpå henne och runt henne. Därefter lade de en massa ovanliga och magiska föremål, till exempel vingen från en kungsörn, bäckenet från en leopard och en avskuren fot från en människa hos henne.

Den lilla grottan, som i dag kallas Hilazon Tachtit, och som en gång för länge sedan valdes ut som kvinnans viloplats, är föremål för en omfattande undersökning under ledning av Leore Grosman, som är arkeolog vid Hebrew University i Jerusalem.

Hennes forskning har redan avslöjat att den mystiska kvinnan – som tillhörde den natufiska kulturen, som blomstrade för mellan 15000 och 11600 år sedan i dagens Israel, Jordanien, Libanon och möjligen Syrien – var världens första kända shaman.

Hon betraktades som en skicklig trollkvinna och helbrägdagörare och ansågs troligen som en kanal till andarnas värld, så att hon å sin stams vägnar kunde kommunicera med övernaturliga krafter, säger Leore Grosman.

En undersökning publicerad i tidskriften Proceedings of the National Academy of Sciences av Leore Grosman och Natalie Munro, som är zooarkeololog vid University of Connecticut i USA, avslöjar att begravningsfesten för shamanen bara var ett kapitel i det omfattande rituella livet hos natufierna, som är det första folk som man vet har övergivit nomadlivet och slagit sig ned i samhällen.

I åtskilliga år efter begravningen klättrade ett stort antal människor upprepade gånger uppför den branta, 150 meter höga sluttningen till grottan. De bar på andra medlemmar av stammen, som skulle begravas, och på stora mängder mat. Runt graven frossade de levande på kött från uroxar – de vilda förfäderna till dagens nötboskap – och de höll fester, kanske till minne av de framlidna.

Nya fynd från Hilazon Tachtit, som ligger i Galiléen i norra Israel, pekar på att begravningsfester blev vanliga för minst 12000 år sedan, mot slutet av den äldre stenåldern. Dessa inslag var föregångare till senare och betydligt mer omfattande ceremonier för att hedra avlidna i jordbrukssamhällen i yngre stenåldern.

Vid den arkeologiska fyndplatsen Durrington Walls i närheten av Stonehenge i England slaktade bönder under yngre stenåldern för 5100 år sedan exempelvis spädgrisar för en årlig midvinterfest. Som ett led i festligheterna anses deltagarna ha kastat aska från landsmän som dött under det gångna året i den närbelägna floden Avon.

Fynden från natufikulturen ger oss den första tydliga bilden av början till den typen av fester, säger Ofer Bar-Yosef, som är arkeolog vid Harvard University i USA.
”Natufierna var grundarna, och Hilazon Tachtit ger oss några av de andra rötterna till samhällena under yngre stenåldern”, säger Ofer Bar-Yosef.

Leore Grosman, som deltagit i undersökningen, håller med. ”Natufierna stod med ena benet i äldre stenåldern och det andra i yngre stenåldern”, säger hon,

Bra fester ger bra grannar

Arkeologen Natalie Munro anser att de stora, rituella festerna vid Hilazon Tachtit hade ett viktigt syfte utöver att ge efterlevande en möjlighet att sörja sin nära och kära.
Natufifamiljer var de första som levde i bosättningar och de var tvungna att hitta sätt att klara alla de slitningar som uppstod, när man bodde så nära sina grannar”, säger hon.

Till skillnad från jägare och samlare under äldre stenåldern kunde natufierna inte längre så lätt bryta upp och vandra vidare, när problem uppstod. De hade blivit så många att de inte längre kunde hitta obebott land i sitt område.

Natufierna uppfann ett annat sätt att hantera pressen på – de höll stora, gemensamma fester för att fira viktiga rituella begivenheter, säger forskarna. ”När människor känner att de tillhör samma grupp, är de villigare att dela och kompromissa för att lösa konflikter”, säger Natalie Munro.

De nya fynden pekar på att det första ursprunget till gemensamma fester och utförliga ritualer för avlidna personer – som man senare hittat exempel på vid platser som Göbekli Tepe, Jeriko och Stonehenge – uppstod flera hundra år innan uppkomsten av enkla jordbrukssamhällen.

Dessa ritualer spelade en viktig roll för att underlätta övergången från jägare och samlare under äldre stenåldern till ett liv med jordbruk, säger forskare.
”Hilazon Tachtit ger oss ett bra fönster till den typen av särskilda aktiviteter. Och det tror jag är mycket viktigt”, säger arkeologen Ofer Bar-Yosef, “