Bangladesh möter en uppsjö av utmaningar

Kanske är vi som sju miljarder dammkorn på jordens yta, men i Bangladesh kan det ibland kännas som om halva mänskligheten har trängts ihop på ett område som motsvarar en tredjedel av Sverige. Huvudstaden Dhaka är så överbefolkad att samtliga parker och stigar har intagits av hemlösa. Tar man en promenad i det tidiga morgondiset får man kryssa mellan tillfälliga sängar och sovande barn.

Senare drabbas stadens ­ångande gator och gränder av ett kaos av 15 miljoner människor, som nästan alla sitter fast i trafiken. Mitt i allt detta oväsen och tumult opererar en smärre armé av tiggare, grön­saks­handlare, popcornförsäljare, rikshaförare och försäljare av småprylar, som far fram genom staden som vrakdelar i en stormflod. Landskapet runt staden är en vidsträckt, blöt flodslätt med enstaka frodiga och platta, gröna områden – samtliga tättpackade med människor. Inte ens ute på landet är det möjligt att hitta en ensam fläck. I Bangladesh finns det inga öde vägar.

Det borde inte komma som någon överraskning. Bangladesh är trots allt ett av världens mest tätbefolkade länder. Det har fler invånare än det geografiskt mycket större Ryssland. Matematiskt sett är det helt omöjligt för en person av befolkningens 164 miljoner att vara helt ensam. Det är något som kräver tillvänjning.