Fynd ger helt nytt perspektiv

När Philip Gringerich befriade kraniet från dess skal av hård, röd sten fann han en kompakt, vindruvsstor benklump med en S-formig utväxt. Den var till för att hålla ett ben i mellanörat på plats – två anatomiska drag som är karakteristiska för valar och som hjälper dem att höra under vattnet. Kraniet saknade emellertid flera andra anpassningar som gör det möjligt för moderna valar att höra från vilket håll ljud kommer. Philip Gingerich slöt sig till att djuret sannolikt bara delvis levde under ytan. Förmodligen tillbringade det en stor del av sin tid på grunt vatten och tog sig även upp på land för att vila och fortplanta sig.

Fyndet av denna hittills mest primitiva kända val, som fick namnet Pakicetus, innebar att Philip Gingerich började se helt annorlunda på valarna. ”Jag började tänka alltmer på den enorma miljömässiga förändring som valarna ge­nomgått”, säger han. ”Här var en varelse som hade börjat sin existens som landdjur och slutat som dess direkta motsats. Sedan dess har jag varit besatt av att leta efter de många övergångs­formerna under detta väldiga språng från land och tillbaka till havet. Jag vill hitta dem allihop.”

• Föregående Sida 4 av 6 Nästa