Små slag kan skada hjärnan

Amerikansk fotboll får lika mycket publicitet för de slag mot kroppen som spelarna utsätts för som för själva spelet. Ny forskning pekar på ett samband mellan slag mot huvudet och beteendemässiga och kognitiva förändringar, som liknar Alzheimers sjukdom. Oavsett om spelarna stångar varandra direkt i huvudet eller kolliderar hjälm mot hjälm, riskerar de att på längre sikt få hjärnskador av de upprepade slagen.

Nedsatt hjärnfunktion till följd av upprepade slag mot huvudet har sedan 1920-talet varit känt i boxningsvärlden som dementia pugilistica, eller boxardemens.

”Amerikansk fotboll är för närvarande ett av de mest slående exemplen på det”, säger H. Hunt Batjer, som är neurokirurg vid Northwestern University i USA och ordförande för kommittén för huvud-, nack- och ryggskador i den amerikanska fotbollsligan.

”Fokus på risken för skador vid upprepade mindre slag har ökat”, för nyare forskning tyder på att små slag kan vålla lika stora skador som stora.

Spelarna i fotbollslaget vid University of North Carolina i USA får i genomsnitt 950 slag mot huvudet under en säsong. Hjärnforskaren Kevin Guskiewicz och hans kollegor har där under sex år analyserat slagdata insamlade med hjälp av videokameror och hjälmar utrustade med så kallade accelerometrar. Han och H. Hunt Batjer säger att det finns planer på att testa liknande tekniker på flera NFL-lag.

”Är det mindre skadligt att få fem hårda slag än 50 mindre hårda? Vi vet inte”, säger Kevin Guskiewicz. ”Vi håller på att undersöka vad en hjärnskakning egentligen är.”

Den ökade uppmärksamheten kring hjärn­skador i amerikansk fotboll har redan lett till nya riktlinjer i NFL, nya lagar i flera delstater och utfrågningar i USA:s kongress om hur man kan skydda unga idrottare. H. Hunt Batjer tillägger att militära experter samarbetar med NFL för att utveckla bättre hjälmar åt soldater, och på en NFL-konferens som nyligen hölls i New York låg fokus på nya hjälmmaterial och testmetoder.

På den medicinska sidan finns det gott hopp om bättre tekniker för hjärnskanning, blod- och ryggmärgsprover samt en genetisk markör, som avslöjar kronisk traumatisk encefalopati (samma sak som boxardemens, men inte begränsad till boxare) i ett tidigt stadium.

I dag kan det avgörande tecknet på sjukdomen – abnorma klumpar av tauprotein i hjärnan – upptäckas enbart när hjärnan skärs i skivor, färgas och studeras under mikroskop. Boxardemens visar sig i regel först flera år efter att man har fått slag mot huvudet, och ”vi vill ju inte diagnosticera en sjukdom först efter patientens död”, säger Ann McKee, som är direktör för Boston University:s centrum för studier i traumatisk encefalopati.

Kevin Guskiewicz skulle vilja att man i framtiden registrerar alla de slag spelarna får under sin aktiva karriär, så att man kan jämföra uppgifterna med senare neurologiska förändringar. Men, säger han, ”det blir sannolikt mina barnbarn som kommer att analysera uppgifterna.”