Kvinnornas makt?

År 2005 överförde en domstol i Utah kontrollen över förvaltningen av stora delar av egendomarna i Hildale och Colorado City till en förtroendeman utsedd av delstaten, men nu försöker Fundamentalistiska Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga återfå dessa rättigheter. Vad Warren Jeffs anbelangar så avtjänar han ett fängelsestraff på mellan tio år och livstid för medverkan till våldtäkt efter att ha befunnit sig på flykt undan myndigheterna i över ett års tid. Innan han fångades hann han komma med på listan över FBI:s tio mest eftersökta brottslingar. Nu väntar Warren Jeffs på att flera åtalspunkter mot honom ska tas upp i rätten i Arizo­na och Texas. Bland de övriga elva sektmedlemmar som väntar på att få sina ärenden prövade i Texas återfinns Merril Jessop, som står åtalad för att ha vigt Warren Jeffs till en minderårig flicka.

Trots det pryder profetens leende porträtt fortfarande vardagsrummen hos nästan alla sektens medlemmar. I Warren Jeffs frånvaro har hans löjtnanter kraftfullt försvarat Fundamentalistiska Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heligas ledare. Donald Richter, som skriver på en av sektens officiella webbplatser, medger att äktenskap med minderåriga har förekommit, men påstår att så inte längre är fallet. När det gäller de förlorade pojkarna hävdar han att både antalet pojkar och orsakerna till uteslutningen överdrivits av kyrkans fiender. ”Det sker bara i de mest extrema fallen, aldrig av de banala orsaker som angetts. Dessutom har alla religiösa grupper rätt att utesluta personer som inte accepterar reglerna”, säger Donald Richter.

Polemiken har inte fått Melinda Fischer Jeffs att vackla i sin tro. ”Warren är världens vänligas­te, kärleksfullaste man. Den bild som medierna och hans fiender skapat stämmer inte alls med verkligheten”, säger hon. Liksom övriga medlemmar av Fundamentalistiska Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga har Melinda en förklaring på de flesta av anklagelserna som riktas mot Warren Jeffs. Möjligheten att överföra ­fruar till andra män försvarar hon med särskilt stor iver. Det sker nästan alltid på egen begäran av kvinnor som lämnats eller utsatts för övergrepp, säger hon. Det kan diskuteras. I sin dagbok skriver Warren Jeffs att han fört över tre mäns hust­rur, bland andra brodern Davids, för att Gud visat honom att de ”inte uppskattade sina fruar tillräckligt och hade förlorat Guds tillit”. En av broderns hustrur hade svårt att acceptera beslutet och kunde knappt förmå sig att kyssa sin nya make. ”Hon visade stor motståndskraft, men hon gick med på det”, skrev Warren Jeffs. ”Hon måste lära sig att underordna sig prästerskapet.”

Att Melinda försvarar Warren Jeffs belyser en av de märkligaste aspekterna med månggiftet: den centrala roll som kvinnorna ­spelar i dess försvar. Detta är inget nytt. På Brigham Youngs tid skyndade en välgören­hets­organisation till Utah för att upprätta ett kriscenter för kvinnor som ville bort från detta ”vita slaveri”, men nästan inga kvinnor kom. I dag har kvinnorna inom Fundamentalis­tiska Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga i Hildale och Colorado City alla möjligheter att ”fly”. De har mobiltelefoner och kör bil – inga beväpnade vakter håller dem instängda – men ger sig ändå inte av.
Ett av skälen till detta är säkert det faktum att de är uppvuxna i kulturen och att de inte känner till så mycket annat. Lämnar de sekten lämnar de allt de har: gemenskapen, tryggheten och familjen. Carolyn Jessop, som valde att lämna Merril Jessop och sekten, jämför övergången till världen utanför med att ”komma till en annan planet. Jag var helt oförberedd. Jag visste ingenting om hur man lever ett vanligt liv. De flesta kvinnor inom sekten vet inte ens hur man stämmer av ett checkhäfte eller söker jobb. Bara tanken på hur de ska klara sig i världen utanför är överväldigande.”

Även en annan sak tycks få kvinnorna att stanna kvar: makten. De flesta kvinnor inom Fundamentalistiska Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga som jag pratade med var betydligt vältaligare och självsäkrare än männen, som oftast verkade förlamade av blyg­het. Det verkar rimligt när man förstår att kvinnorna är eftertraktade eftersom de ska ”mångfaldiga sig och uppfylla jorden”, medan männen tvingas konkurrera hårt för att betraktas som värdiga att gifta sig. Vill man finna nåd i profetens ögon är det nog en god idé att inte röra om i ankdammen, hålla en låg profil. Det som till en början framstår som en patriarkalisk kultur rymmer med andra ord många matriarkaliska element.

Kvinnornas makt är naturligtvis begränsad, eftersom den är underordnad profetens påbud. Jag frågar Melinda Fischer Jeffs vad hon skulle göra om hon blev överförd. ”Jag är övertygad om att det inte skulle ske”, svarar hon osäkert. ”Men om det skulle hända?” frågar jag. ”Skulle du lyda då?” För första och enda gången under vårt samtal blir Melinda på sin vakt. Hon lutar sig tillbaka i stolen, vrider på huvudet och sneglar på mig.

En solig eftermiddag i mars 2009 tar Bob Barlow, en vänlig, medelålders medlem av Fundamentalistiska Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga, mig med på en rundvandring på ranchen Yearning for Zion i västra Texas. Utspridda över ett 685 hektar stort område ligger omkring 25 timmerstugsliknande tvåvåningshus och flera större och mindre verkstäder. Mitt på området står ett vitglänsande stentempel. Det är anmärkningsvärt vad de boende har fått ut av det platta, ofruktbara landskapet. Med hjälp av tunga maskiner har man bokstavligt talat förvandlat sten till jord genom att krossa klipp­materialet och blanda det med det tunna skiktet matjord. Man har anlagt fruktplantager, trädgårdar och gräsmattor. Man var på väg att skapa ett självförsörjande samhälle mitt i det sterila landskapet, men allt stannade av efter razzian 2008.

”Familjerna håller så sakteliga på att återvända”, berättar Bob Barlow. ”Vi kommer att gå stärkta ur det här.” Han har säkert rätt. Hur många gånger tidigare i historien om Fundamentalistiska Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga har omvärlden inte trott att rörelsen krossats, bara för att få se den blomstra upp på nytt? Det påminns jag om i Colorado City när jag träffar Vera Black, kvinnan som 1956 fick sina barn tagna från sig av delstaten och som fick tillbaka dem först efter att ha tagit avstånd från månggifte. Någ­ra dagar senare var hon tillbaka i Short Creek med sina barn och bekände sig till den eviga pakten.

Vera Black är i dag 92 år. Hon är skröplig och bor med sin dotter Lillian. Vera ligger på en schäslong medan barnen, som är mellan 50 och 60 år gamla, samlas kring henne. Medan de berättar historien om när de skildes från sin mamma och sin tro är det flera av dem som brister i gråt. Det är som om den smärtsamma upplevelsen fortfarande är nära.
”Jag var tvungen att avlägga det löftet”, säger Vera och ler. ”Men jag korsade fingrarna när jag gjorde det.”

• Föregående Sida 4 av 4