Langare på pilgrimsfärd

Krisen är inte det enda som har satt fart på ­spridningen av kulterna. Det har även den typen av problem som människor står inför i dag. Om man till exempel bor i en av de gränsstäder som narkotikahandeln har intagit, och man oroar sig för förlupna kulor från den eldgivning som bryter ut varje natt – så är det väl förståeligt om man ber om skydd från Jesús Malverde, det laglösa knarkhelgon som knarkhandlarna tillber? De mexikaner som fortfarande känner en stark anknytning till den romerskkatolska kyrkan tyr sig kanske i stället till Sankt Judas Taddeus (ej att förväxlas med Judas Iskariot, som förrådde Jesus). I en tid full av desperata situationer växer detta helgons popularitet med en fart som bara La Santa Muerte kan hålla jämna steg med – kanske för att Judas Taddeus i den katolska kyrkan är de hopplösa fallens helgon.

För 15 år sedan bad Daniel Bucio till Sankt Judas för första gången, och för sex år sedan svarade helgonet på hans böner och befriade hans mamma från en långvarig och smärtsam sjukdom. Nu går Daniel Bucio varje månad till den gamla kyrkan San Hipólito mitt i Mexico City för att tacka en mirakelstaty av Sankt Judas, som skänktes till kyrkan för cirka 30 år sedan. (Historiker med insyn i knarkhandeln uppmärksammar kanske sambandet: det är cirka 30 år sedan som knarkhandlare från Medellín i Colombia, som är kända för att tillbe Sankt ­Judas, började handla med knarkhandlarna i Mexiko.)

Den officiella festdagen för Sankt Judas är den 28 oktober, men den 28 varje månad kommer tusentals av helgonets tillbedjare för att be till honom. Från tidig morgon till sen kväll hålls det 16 mässor i församlingen, och bland tillbedjarna kryper många på knä fram till helgonstatyn för att be om hjälp, skydd och överlevnad. Det kommer så många människor att polisen är tvungen att spärra av flera av filerna på gatan utanför kyrkan.

Daniel Bucio älskar dessa romerías, reli­giösa fester, då människor samlas, gatorna fylls med matbodar och en till synes oändlig parad av statyer av Sankt Judas – en del stora, andra små, men alla fantastiskt rikt utsmyckade. Hans egen staty är i enlighet med de uråldriga religiösa traditionerna i hans hemstad klädd i en fotsida, glittrande skrud och aztekernas ­härskares fjäderprydda huvudbonad. På senare år har dock den glädje Daniel Bucios känner inför den månatliga pilgrimsfärden grumlats av allt fler bist­ra unga män och kvinnor med tatueringar och halskedjor. De anländer i grupper och knuffar sig fram genom folkmassan medan de kvickt utbyter små paket i snabba transaktioner. Daniel Bucio tror sig veta vad de håller på med.

”Tyvärr har många av dessa ungdomar börjat komma hit”, säger han. ”De besudlar Vår Herre och Sankt Judas namn – som inte har något med denna narcotráfico att göra. Om alla som kom hit kom i äkta hängivelse, skulle man inte se några sådana människor.”

Pater Jesús García är medlem av en munkorden, som grundades av Sankt Antonio María Claret, och som förrättar många av mässorna helgade åt Sankt Judas. Den kortväxte och gladlynte prästen är medveten om att en del av de människor som ser ut som om de hoppas kunna tjäna snabba pengar kommer till kyrkan för att be till helgonen. Han är dock noga med att påpeka att den nya dyrkan av Sankt Judas omfattar alla sociala klasser och yrken.

”Häromdagen kom en politiker hit och bad mig hjälpa honom att be om en valseger. Tänk bara!”, utbrister han roat, och åt påståendet att Sankt Judas skulle vara ett knarkhelgon rycker han på axlarna. Pater Jesús fokuserar hellre på alla nya församlingsmedlemmar som uppvisar äkta fromhet.

• Föregående Sida 3 av 5 Nästa