Havets djur drunknar i oväsen

Det är mörkt i havet, men långtifrån tyst. Valar och andra havslevande däggdjur, fiskar och även vissa ryggradslösa djur är beroende av ljud, som rör sig mycket längre än ljus i vatten. Djuren använder ljud för att kommunicera, hitta föda, makar att para sig med och för att undvika rovdjur. Djuren står dock inför ett växande problem: de överröstas av människoskapat oväsen. ”För många av djuren är det som att bo i en storstad”, säger marinbiologen Brandon Southall, som tidigare ledde havsakustikprogrammet hos den federala amerikanska vädertjänsten NOAA.

Bullerförorening i USA:s högsta domstol

För två år sedan nådde problemet ända in i USA:s högsta domstol. Det slutade med att domstolen gav örlogsfartyg rätt att testa sonarsystem för ubåtsjakt, trots att de kraftiga ljudimpulserna kopplats till åtskilliga strandningar av valar. USA:s flotta är emellertid inte den enda boven i dramat. Oljebolagens fartyg har med sig mängder av tryckluftskanoner och avfyrar dygnet runt högljudda salvor, som hörs många hundra kilometer bort, för att lokalisera olja under havsbottnen. När oljeborrplattformar ska byggas, slår man ned fästen i havsbottnen och spränger stora hål i bottnen.

Större delen av det tilltagande bullret, som på många håll hundradubblats sedan 1960, beror dock på den dramatiska ökningen av fartygstrafi­ken. ”Bullret från fartyg hörs hela tiden”, säger Brandon Southall. ”Och det behöver inte vara dödligt för att på längre sikt vara problematiskt.” Samtidigt som vi skapar mer buller, förvärras problemet ytterligare av att vi även förbättrar havets förmåga att fortplanta ljud. När koldioxid från förbränning av fossila bränslen sipprar ned i havet blir det surare och absorberar mindre ljud.