Tvivel är livsfarligt

Alex Honnold är i full färd med något som ingen har testat tidigare: att klättra uppför rutten Regular Northwest Face på Half Dome utan rep. Han är mindre än 30 meter från toppen, när det uppstår en situation som kan vara katastrofal – han förlorar för bråkdelen av en sekund tron på sig själv.

12 maj 2011

Alex Honnold är i full färd med något som ingen har testat tidigare: att klättra uppför rutten Regular Northwest Face på Half Dome utan rep. Han är mindre än 30 meter från toppen, när det uppstår en situation som kan vara katastrofal – han förlorar för bråkdelen av en sekund tron på sig själv.

I 2 timmar och 45 minuter har Alex Honnold befunnit sig i ett tillstånd av totalt fokus och felfritt utfört hundratals exakta styrke- och smidighetskrävande rörelser, den ena efter den andra, och inte en enda gång har han tvekat. I den sport som kallas soloklättring, vilket innebär att klättra enbart med hjälp av kalkpåse och klätterskor – inget rep, ingen utrustning, inget som kan få dig att hänga kvar på klippan bortsett från ditt eget självförtroende och din förmåga – är tvivel farligt. Kan Alex Honnolds fingrar inte behålla greppet, eller om han så mycket som tror att hans fingrar inte kan behålla greppet, kommer han att störta i döden. Nu, när förtrollningen brutits av mental utmattning och av den glashala klippan framför honom, är han förlamad.

”Jag får aldrig fotfäste på den”, säger Alex Honnold till sig själv, medan han stirrar på en hal bula i klippväggen. ”Åh Gud, jag är körd.”

Så kände han inte två dagar tidigare, när han flög uppför samma rutt med rep. Den klättringen hade gått så smidigt att han var säker på att han kunde genomföra rutten som soloklättring trots dess legendariska svårighetsgrad.

Första klättringen uppför Half Dome

De första som klättrade uppför Half Dome var Royal Robbins från Kalifornien och hans lagkamrater. Det var 1957, och det tog dem fem dagar. För att nå toppen 1475 meter ovanför dalbottnen hade de slagit i omkring 100 bultar – smala stålkilar – i klippan och fäst klätterrep i dem – en stil som kallas artificiell klättring. En generation senare, 1976, klättrade Art Higbee och Jim Erickson nästan helt fritt uppför Half Dome på 34 timmar – med enbart händer och fötter inkilade i sprickorna och med repen som säkring. En soloklättring uppför Half Dome, som Alex Honnold är i färd med, skulle vara ett rekord helt utan motstycke.

Alex Honnold klamrar sig fast vid graniten och överväger sina möjligheter. Sedan kalkar han först den ena och sedan den andra handen och justerar koncentrerat fötternas position på de närmast obefintliga små stegen. Så är han plötsligt igång igen, lyfter benet och pressar sin sko in mot den hala ojämnheten. Den får fäste. Han byter position med handen och hakar sig fast i den pyttelilla kanten med fingrarna. Inom loppet av några minuter är han på toppen.

”Jag tog mig samman, för det fanns inget annat jag kunde göra”, berättar Alex Honnold senare med ett pojkaktigt leende. ”Jag satte upp foten och litade på att jag skulle få fotfäste, och kom ur det fängelse av panik som hade fått mig att stå stilla i fem minuter.”

Nyheten om hans 2 timmar och 50 minuter långa fria soloklättring uppför Half Dome sprids över världen. Många klättrare är mållösa, och bloggvärlden fylls av inlägg. Denna varma höstdag 2008 har den nördige 23-åringen, som kommer från en förort till Sacramento i USA, satt ett nytt rekord i klättersportens absoluta superliga.

Läs också

Kanske är du intresserad av...