Ardi: En sensation

Livet i Afrika är flyktigt. Just här kan dock de döda bevaras för evigt. Afarsänkan i nordöstra Etiopien ligger på en växande klyfta eller rift i jordskorpan. Här har vulkaner, skalv och avlagring av sediment under årens lopp samverkat för att begrava de dödas ben och sedan föra upp dem till ytan igen i förstenad form flera tusen år senare. Den processen pågår fortfarande.

22 juli 2010

Livet i Afrika är flyktigt. Just här kan dock de döda bevaras för evigt. Afarsänkan i nordöstra Etiopien ligger på en växande klyfta eller rift i jordskorpan. Här har vulkaner, skalv och avlagring av sediment under årens lopp samverkat för att begrava de dödas ben och sedan föra upp dem till ytan igen i förstenad form flera tusen år senare. Den processen pågår fortfarande.

I augusti 2008 dödades en pojke av en krokodil i sjön Yardi i ett område av Afar som ingår i ett paleoantropologiskt forskningsprojekt kallat Middle Awash efter området det bedrivs i: Mellersta Awashdalen. Tre månader senare står paleoantropologen Tim White från University of California i Berkeley vid stranden nära den plats där pojken försvann. Tim White menar att pojkens ben inkapslade i avlagringar från sjön har en god chans att bli fossil. Människor har levt och dött här i flera miljoner år, säger Tim White. ”Ibland har vi turen att hitta resterna av dem.”

Forskningsprojektet Middle Awash, som Tim White och hans etiopiska kolleger Berhane Asfaw och Giday WoldeGabriel leder, publicerade i oktober förra året sitt hittills största fynd: ett skelett av en medlem av vår familj, som dog för 4,4 miljoner år sedan. Skelettet hittades för 15 år sedan vid Aramis, ungefär 30 kilometer norr om sjön Yardi och tillhör arten Ardipithecus ramidus. Den vuxna honan, kallad ”Ardi” är mer än en miljon år äldre än det berömda skelettet av ”Lucy” och har gett oss mycket mer information om en av evolutionens stora gåtor: vem var den förfader som vi delar med schimpanserna? För publicitetshungrande forskare har det i det närmaste blivit en automatisk reaktion att hävda att ett nytt fynd ”vänder upp och ned på alla tidigare föreställningar” om vårt ursprung. Tim White har inte mycket till övers för sådant, men i Ardis fall ser det ut att vara sant.

Fyndet av Ar. ramidus är en sensation, men man måste även komma ihåg att Ardi bara representerar ett enstaka ögonblick på vår evolutionära resa från att vara en obskyr människoapa till att bli en art, som håller planetens öde i sina händer. Ingen annanstans på jorden kan man uppleva den utvecklingen bättre än i Mellersta Awash. Förytom fyndet vid Aramis har lager från fjorton andra tidsperioder innehållit fossil av hominider – medlemmar av det mänskliga stamträdet – allt från former som är äldre och mer primitiva än Ar. ramidus till tidiga varianter av Homo sapiens.

Tim White förklarar att många av dessa ”fönster till urtiden” ligger så tätt att man bokstavligt kan gå från den ena fyndplatsen till den andra på några dagar. Han ber mig följa med forskarna ut i fältet, så att de kan visa mig. Planen är att börja i nutiden vid Yardisjön och vandra tillbaka i tiden för att – drag för drag och art för art – skala av allt det som gör oss till människor.

Läs också

Kanske är du intresserad av...