Mänsklig ”nyckelförfader” hittad

Australopithecus sediba hade ett ansikte som en människa och kunde gå upprätt, men betedde sig i andra avseenden som en apa.

12 april 2010 av Ker Than, National Geographic News

En ny mänsklig förfader, som fått namnet Australopithecus sediba, och som identifierats med hjälp av två miljoner år gamla fossil, är kanske ”nyckelövergångsarten” mellan de apliknande australopithecus och de första Homo- eller människoarterna. Det avslöjar en ny undersökning.

”Vi har aldrig sett denna kombination av drag hos någon enskild [tidig mänsklig art]”, säger undersökningens ledare, Lee Berger, till tidskriften Science, som publicerar den nya undersökningen i dag.

De ofullständiga skeletten av Australopithecus sediba har hittats i resterna av ett underjordiskt system av grottor i Sydafrika och anses komma från en cirka 30 år gammal kvinna och en pojke på mellan åtta och tretton år.

Det för-mänskliga paret, som kanske är släkt med varandra, tycks ha dött, när de föll ned i en djup klyfta, som var full av kadaver av sabeltandskatter och andra rovdjur.

Den nya arten är kanske den källa – sediba, som det heter på den lokala sothostammens språk – som våra förfäder kom från, står det i undersökningen.

Lee Berger, vid universitetet i Witwatersrand i Johannesburg, har en annan teori.

”Mina kollegor och jag anser att [Australopithecus sediba] mycket väl kan vara den Rosettesten som blir nyckeln till vår förståelse av släktet Homo”, säger Lee Berger i en kommentar – och syftar på den sten, som låg till grund för tolkningen av de förhistoriska egyptiska hieroglyferna.

Fossil av A. sediba tyder på en människoliknande apa

A. sediba blev drygt 1,2 meter lång och har en rad karakteristiska drag, som många skulle säga utmärker den som en tidig människa såsom Homo habilis, som många betraktar som den första mänskliga arten.

A. sediba hade till exempel långa ben och vissa människolika särdrag i bäckenet, som kan ha gjort den till den första mänskliga förfadern som gick och kanske till och med sprang på ett energiekonomiskt sätt, framgår det av undersökningen.

Vidare står det att A. sediba hade små tänder och en modern näsa snarare än en näsa som hos en schimpans.

Liksom hos människor tycks A. sedibas vänstra och högra hjärnhalva – som kan urskiljas utifrån avtryck i ett ovanligt välbevarat kranium – ha haft olika form.

Man håller på att göra en rekonstruktion av ansiktet, och många kommer att bli överraskade av hur mänsklig den nya, fossila arten ser ut, sade Lee Berger på en presskonferens på onsdagen.

”Jag tror att man kommer att få se något som är överraskande mycket modernare än vi skulle förvänta oss i förhållande till … andra saker, som har fått namnet Australopithecus”, som kan översättas till ”sydapa”.

Så om vår senaste evolutionära förfader är så människolik, varför klassificerar den nya undersökningen den inte som mänsklig?

Lee Bergers forskarlag tror att vissa apliknande drag kommer att göra den till en självskriven medlem av släktet – eller artgruppen – Australopithecus.

För det första hade A. sediba till skillnad från människoarter, men i likhet med andra australopithecus, en mycket liten hjärna. Den fossila arten hade också långa armar som en apa med primitiva handleder, som var lämpade för att klättra i träd.

Lee Berger står fast vid att A. sediba hör till bland andra Australopithecus, eftersom dess anatomi pekar på att den fortfarande klättrade i träd.

Oavsett var i det mänskliga stamträdet A. sediba hamnar, är det ett viktigt fossil, just på grund av alla de frågor det väcker, säger paleontologen Scott Simpson vid Case Western Reserve University i Cleveland, Ohio, i USA.

”Detta fossil ger inga klara svar på några specifika frågor”, säger Scott Simpson. ”Däremot bekräftar det antagandet att vi inte ens har ställt alla adekvata frågor ännu.” ”Folk kommer att diskutera det här under lång, lång tid.”

Läs också

Kanske är du intresserad av...