Följ med de ryska forskarna till Bajkalsjön

Kärnan i ”ishypotesen” är likheten mellan rörelserna i isen och i litosfären (jordens styva skorpa och översta delen av manteln). I båda fallen utlöser rörelser av gigantiska plattor och block ”seismiska” skakningar. Teorin, som lanserats av forskare från sex institut som sorterar under den ryska vetenskapsakademin, har ännu inte ifrågasatts av andra forskare.

24 november 2010

Kärnan i ”ishypotesen” är likheten mellan rörelserna i isen och i litosfären (jordens styva skorpa och översta delen av manteln). I båda fallen utlöser rörelser av gigantiska plattor och block ”seismiska” skakningar. Teorin, som lanserats av forskare från sex institut som sorterar under den ryska vetenskapsakademin, har ännu inte ifrågasatts av andra forskare.

I februari 2009 begav sig forskarna till Bajkalsjön för att jämföra den ”seismiska” aktiviteten i isen och litosfären, och för att kartlägga sjöns istäcke i alla dess faser – från isens bildning till dess utveckling och nedbrytning.

Inför fältarbetet är forskarnas första uppgift att undersöka isen och hitta en lämplig plats för det läger som expeditionen ska arbeta i de kommande tre veckorna. ”Vi måste hitta en plats i närheten av en aktiv spricka; annars är arbetet förgäves”, säger en av forskningsledarna, Ruslan Gnatovskij, på ett kafé i Irkutsk nära Bajkalsjön, där vi träffas för att komma överens om detaljerna för mitt deltagande i expeditionen.

Expeditionen

Medan några av forskarna i Irkutsk förbereder utrustningen och bunkrar bränsle inför arbetet på isen, åker andra ut till Bajkalsjön med kablar, ackumulatorer, känsliga sensorer, seismiska mätstationer, instrument för avståndsmätning och andra saker – samt två hinkar späck. Oavsett hur höga forskningsmässiga ambitioner man har kommer förplägnaden alltid i första hand.

En vecka senare ringer Ruslan Gnatovskij glad till mig och meddelar att de äntligen hittat ett bra ställe för lägret i närheten av Listvennitjnijbukten, cirka sex kilometer från byn Listvjanka. Det är tre kilometer från närmaste strand och 50 meter från den aktiva sprickan i isen.

Den som tänker sig ett expeditionsläger som något stort skulle bli besviken. Det enda som syns på isen är en grön barack på hjul med plats för sex personer – det är expeditionens högkvarter. Vid ena sidan står en röd, fyrhjulig motorcykel, den andra sidan flankeras av ett terränggående fordon, och vid tredje sidan står en gammal personbil. En Lada Niva och en UAZik (ryska fyrhjulsdrivna bilar) har redan satt kurs ut på isen. En gul container med generator och verktyg står en bit bort.

Från högkvarteret löper kablar ut i alla riktningar. Längs sprickan håller forskarna på att fästa sensorer med vajrar. De ska mäta isflakens rörelser. I närheten håller några belastningsmätare på att frysa fast i isen. ”Med hjälp av dem kan vi iaktta hur trycket i istäcket förändras”, säger Andrej Dimaki från institutet för materials styrkeförhållande i Tomsk.

Medan den högteknologiska utrustningen borrar sig ned i isen, kämpar en motorsåg med ett lärkträds massiva stam intill den gröna manskapsboden. Ved finns det inte mycket av – rättare sagt ingen alls – här. Därför körde expeditionens chaufför, Sergej Aljokhin, dagen innan ned till stranden på motorcykeln och tog med ett helt träd tillbaka.

”Jag var tvungen att ta ett som var bränt, så skogvaktarna inte ger mig böter”, säger han med glimten i ögat.

Läs också

Kanske är du intresserad av...