Patrick Meier

Patrick Meier är en av de utvalda våghalsarna i porträttserien om modiga män och kvinnor, som tänjer på gränserna inom sitt fält.

7 februari 2013 av Pat Walters

Patrick Meier satt i sin lägenhet i Medford i delstaten Massachusetts i USA när Haiti drabbades av jordskalvet i januari 2010. Han satte direkt i gång med att hjälpa offren, utan att över huvud taget lämna sitt hem. Via sin dator mobiliserade han hundratals frivilliga som samlade in information via bland annat Twitter, sms och FN-rapporter för att få en överblick över situationen på nätet.

Denna ständigt uppdaterade ”karta” var till hjälp för haitierna, hjälparbetare och amerikanska sjöräddningen. Experter menar att kartläggningen sannolikt räddade hundratals liv. Patrick Meier, 35 år och filosofie doktor, är schweizisk medborgare och uppvuxen i Afrika. Nu kartlägger han kriser runtom i världen.

Du fick kritik av FN efter situationen i Haiti. Av vilken anledning?

Det tog lång tid för vissa FN-organ att reagera och agera när katastrofen inträffade. Samtidigt kartlade en stor grupp frivilliga i ett snöigt Boston skalvets omfattning nästan i realtid och höll på så vis hjälparbetarna uppdaterade med den senaste informationen.

Hur kommer det sig att du började ägna dig åt kartläggning av kriser?

Jag var tolv år när Kuwaitkriget bröt ut. Jag hade en karta över Mellanöstern och började skriva upp nyheterna om kriget med kritor, kulspetspennor och märkpennor.

Vilka kriser har du och din grupp jobbat med så här långt?

Det började med Haiti. Månaden efter drabbades Chile av ett jordskalv. Sedan kom sommarens översvämningar i Pakistan, skogsbränderna i Ryssland i juli och översvämningarna i Brisbane i januari. I februari inträffade ett större jordskalv i Christchurch i Nya Zeeland. Sedan var det kriserna under valen i Egypten och Tunisien. Och så bad FN oss att börja kartlägga situationen i Libyen.

Ni kartlägger krigszoner. Oroar ni er för att kartorna ska hamna i fel händer?

Absolut. Våra kartor kan används av både vänner och fiender. Libyenkartan kunde användas av FN för samordning av hjälpinsatser, medan Khadaffitrogna grupper kunde använda den för att hitta och anfalla hjälpsändningskonvojer. Därför lösenordsskyddade vi den kartan. Kartläggningar av det här slaget innebär en uppenbar risk och det är viktigt att man vidtar åtgärder för att inte utsätta människor för fara.

Är det någonsin alltför riskabelt att upprätta en sådan karta?

Det finns en anledning till att vi inte engagerat oss i Syrien. Landets regimen är mycket skicklig på cyberövervakning. Det var inte den libyska. Vi vägde för och emot och sa nej.

Läs också

Kanske är du intresserad av...