En ojämn kamp

Under den långa tid som det har funnits liv på jorden, har koldioxidhalten i atmosfären ofta varit högre än den är i dag. Endast mycket sällan – om någonsin – har den emellertid stigit så snabbt som den gör just nu. Den fart som för­ändringarna sker med har dessutom sannolikt stor betydelse för livet i haven.

8 april 2011

Under den långa tid som det har funnits liv på jorden, har koldioxidhalten i atmosfären ofta varit högre än den är i dag. Endast mycket sällan – om någonsin – har den emellertid stigit så snabbt som den gör just nu. Den fart som förändringarna sker med har dessutom sannolikt stor betydelse för livet i haven.

För att hitta en period som påminner om den nuvarande måste man minst 55 miljoner år tillbaka till det så kallade paleocena-eocena temperaturmaximum (PETM). Under PETM kom enorma mängder koldioxid ut i atmosfären. Varifrån den kom är ovisst. Temperaturen steg världen över med omkring sex grader, och havets kemiska sammansättning förändrades dramatiskt. Djuphavet blev så frätande att kalkskal på flera håll inte längre anhopades på havsbottnen utan löstes upp. I borrprover visar perioden sig som ett lager av röd lera mellan två vita skikt av kalciumkarbonat. Många djuphavsarter av foraminiferer dog ut.

Överraskande nog tycks de flesta organismer som lever nära havsytan ha klarat sig genom PETM utan problem. Kanske är havets livsformer tåligare än resultaten från platser som Castello Aragonese och One Tree Island tyder på. Eller kanske var PETM-perioden mindre extrem än det som sker under vår tid.

Borrproverna visar inte hur snabbt koldioxidutsläppet skedde under PETM. Datormodeller tyder dock på att det skedde så långsamt – över många tusen år – att den kemiska effekten kunde sprida sig ända ned till havsbottnen.

Det nuvarande utsläppet tycks gå omkring tio gånger så snabbt, vilket betyder att vattenskikten inte hinner blandas. Under det kommande seklet kommer försurningen att vara koncentrerad nära ytan, där de flesta av havets kalkbildande organismer och alla tropiska koraller lever.

”Vad vi gör nu är ganska speciellt geologiskt sett”, säger klimatforskaren Andy Ridgwell vid University of Bristol i Storbritannien, som skapat datormodellen av PETM-havet.

Det är fortfarande möjligt att avvärja de mest extrema försurningsscenarierna. Enda sättet att göra det på, eller i varje fall det enda som man hittills har kunnat föreställa sig, är dock att drastiskt reducera utsläppen av koldioxid. Än så länge kämpar koraller och vingsnäckor mot en global ekonomi baserad på billiga fossila bränslen. Det är en ojämn kamp.

Läs också

Kanske är du intresserad av...