Europas "mest problematiska" kärnanläggning

Sedan 1960-talet har Asse II i Niedersachsen fungerat som förvaringsplats för över 100000 tunnor med låg- till mellanradioaktivt kärnavfall.

När kärnavfallsförvaringen öppnade på 1960-talet presenterades den för allmänheten som en tillfällig försöksanläggning, säger regeringens talesman Werner Nording. De boende i trakten fördes dock bakom ljuset. ”Efter en tid placerades avfallet i gruvan på ett sätt som visar att det inte fanns några planer på att någonsin ta ut det igen”, säger han.

Regeringen köpte saltgruvan – som hade övergivits för att den var olönsam – billigt på 1960-talet som en förvaringslösning för avfall från Tysklands växande atomenergiprogram. Nu är gruvan instabil och håller på att fyllas med vatten, och det gör det nödvändigt med en insats för att avlägsna avfallet och hitta en annan förvaringsplats, innan Asse II kollapsar.

Sprickor i den gamla gruvan gör att vattnet sipprar in och löser saltet i berget. Myndigheterna fruktar nu att grundvattnet i området kan bli förorenat med radioaktivt avfall. För närvarande måste dagligen omkring 12000 liter saltmättat vatten pumpas ut ur gruvan, om det inte ska blandas med kärnavfall som läckt ut. ”Men vi vet inte hur länge vi kan fortsätta med det”, säger Werner Nording. ”Det är därför det är bråttom” att avlägsna avfallet.

Lågradioaktivt avfall anses inte vara farligt att hantera, medan mellanradioaktivt avfall i vissa fall måste avskärmas, innan det tas ut – till exempel genom att reaktorkomponenter gjuts in i betong – säger World Nuclear Association, som förespråkar kärnkraft.

En rapport från 2008 visade att vatten som sedan 1980-talet har läckt från Asse II var radioaktivt. Rapporten var så kritisk mot den tidigare ledningen av Asse II att frågan blev politisk på högsta nivå. Tysklands miljöminister Sigmar Gabriel beskrev platsen som ”den mest problematiska kärnanläggningen i Europa.”

Rädslan för att gruvan kan fyllas med vatten – och orsaka radioaktiv förorening i området – får nu myndigheterna och det tyska förbundskontoret för strålningsskydd att göra ett helt nytt försök att bärga flera hundra ton avfall från det omstridda lagret och placera det på en ny plats.

”Vad vi måste göra nu är att ta reda på om det är möjligt att flytta avfallet”, säger Werner Nording, som är talesman för kontoret. ”En sådan arbetsuppgift har hittills inte utförts någonstans i världen.”

Förutsatt att allt går som det ska – och efter tester av strålning, giftighet och explosiva gaser – har kontoret planer på att avlägsna det dödliga avfallet med hjälp av fjärrstyrda fordon senast 2020.