Nya metoder mot oljeutsläpp

De senaste 20 åren har vi bytt ut personsökare mot mobiltelefoner och lånekort mot läsplattor i fickformat. Den amerikanska beredskapsstyrka som av oljeindustrin har fått i uppgift att hejda oljeutsläppet i Mexikanska golfen använder dock fortfarande metoder som inte har förändrats mycket sedan katastrofen med oljetankern Exxon Valdez.

Redan har omkring 15 miljoner liter olja strömmat ut i Mexikanska golfen, sedan oljebolaget BP:s borrplattform Deepwater Horizon sjönk förra månaden.

Samtidigt som räddningsarbetarna har försökt täppa till hålet i havsbottnen, har de på ytan använt sugapparater för att suga upp oljan, flytande länsar för att dämma in oljan för att kunna elda upp den samt kemiska lösningsmedel för att bryta ned oljan till mindre droppar – metoder som använts för oljesanering i årtionden.

Metoderna för att städa upp efter oljekatastrofer kan dock snart bli mer avancerade. Man håller på att utveckla nya svampar, mikroorganismer och kemikalier, som kan ändra sätten som vi hanterar oljeutsläpp på.

1. Svampar suger upp oljeutsläpp

Matt Gawryla höll på att ta sin examen vid Case Western University, när hans kemilärare gav honom en utmaning: konstruera något av ”en hög med fluff”, som låg på ett av arbetsborden i laboratoriet, säger Matt Gawryla.

När Matt Gawryla hade löst uppgiften, hade högen med fluff blivit till AeroClay, en ”svamp”, som består av lera och plast, och som suger upp oljan ur vattnet utan att vattnet sugs med.

I teorin kan tillräckligt mycket av materialet suga upp all oljan från utsläppet i Mexikanska golfen, och oljan skulle fortfarande kunna användas. Andra metoder för sanering såsom sugapparater suger upp mer vatten än olja, och det gör att råoljan blir så utspädd att den inte kan användas.

2. Oljeätande superbakterier

Vissa mikroorganismer bryter på naturlig väg ned olja, så flera bolag arbetar med oljeätande superbakterier, som genetiskt modifierats för att äta upp ett utsläpp effektivare.

Metoden är dock inte klar att användas, säger Terry Hazen, som forskar vid Lawrence Berkeley National Laboratory i USA.

”Många bolag säger att de har ‘magiska bakterier’, som har förmågan att bryta ned alla typer av olja”, säger han. Men ”många av bakterierna odlas i extremt näringsrika miljöer i laboratoriet”.

När bakterierna släpps ut i den salta och mer näringsfattiga miljön i havet eller längs kusten, ”dör de med det samma”, säger han.

3. Kemikalier som ”förtjockar” utsläppet, så att det kan brännas

Förtjockningsmedel har sedan 1970-talet använts för att begränsa oljeutsläpp och göra oljan lättare att flytta, i regel när den ska eldas upp. Dessa medel får oljepölen att dra sig samman på samma sätt som en droppe diskmedel i en blöt, flottig stekpanna tvingar ut fettet mot kanterna.

När oljeutsläpp krymper till ytan, blir de tjockare och växer från omkring en till sex millimeter, säger Ian Buist, som är direktör och överingenjör hos SL Ross Environmental Research, ett konsultföretag, som specialiserar sig på oljeutsläpp.

Denna sammandragning gör det möjligt att elda upp oljan effektivare: ju tjockare utsläppet är, innan det eldas upp, desto mer olja avlägsnas.

Experter varnar dock för att hantering av oljeutsläpp även med mer avancerade metoder kommer att vara ett smutsigt och hårt arbete. Det betyder att förebyggande av utsläpp alltid bör ha högsta prioritet i förhållande till begränsning av skadorna.

När olja väl kommit ut i ekosystemet, säger Ian Buist, ”finns det inget magiskt pulver, som kan få oljan att försvinna igen”.