Skadar strålningen i Japan havets liv?

Om radioaktivt material från kärnkraftverket Fukushima Daiichi fortsätter att strömma ut i havet kan det hota havets liv, säger experter.

Under den gångna veckan visade prover på havsvatten insamlat i närheten av kärnkraftverket på Japans östkust enligt New York Times höjda nivåer av radioaktiva isotoper, däribland cesium-137 och jod-131.

Allt liv på jorden och i haven utsätts för naturliga mängder joniserande strålning – högfrekvent strålning med tillräcklig energi för att förändra DNA. De flesta av den typen av genetiska skador läker av sig själva, men med den strålning som människans aktiviteter orsakar utöver den naturliga kan det vara svårare för kroppen att reparera skadade gener.

Koncentrationerna av strålning i det japanska havsvattnet har varierat de senaste dagarna, men den här veckan steg mängden jod till 3355 gånger den lagliga gränsen för havsvatten.

Denna nivå är den hittills högsta och ett tecken på en stigande strålningsmängd i havet. Enligt New York Times uppmättes koncentrationerna av cesium den 28 mars också till 20 gånger över säkerhetsnivån.

Strålning kan orsaka ”bisarra mutationer”

När strålningen väl nått ut i havsvattnet kan den skada havets djur på flera sätt. Den kan döda dem, framkalla ”bisarra mutationer” hos avkomman, eller så kan det radioaktiva materialet vandra upp genom näringskedjan, säger Joseph Rachlin, som är chef för Lehman College-laboratoriet för havs- och flodforskning i New York.

”Det kommer ett finnas en viss potentiell dödlighet bland levande organismer, men detta är mindre bekymrande än de möjliga effekterna på generna hos de utsatta djuren”, säger Joseph Rachlin.

”Som jag ser det, är det största problemet med strålning att den förändrar generna hos djuret och stör fortplantningen.”