Ömtåliga och inspirerande landskap

Många vågor har rullat in mot stranden sedan dess, och i dag är paradiset känt som Fraser Island – världens största sandö, som ligger utanför Australiens östkust, cirka 30 mil norr om Brisbane i delstaten Queensland. Det var nybyggarna på platsen som en gång i tiden uppkallade ön efter den skotske kaptenen James Fraser och hans hustru Eliza Fraser, som år 1836 strandade här hos aboriginerna. Oavsett vilket namn man väljer att ge ön, så är det en plats med en övernaturlig förmåga att nästla sig in i drömmarna hos alla som lockas av den.

23 september 2010

Många vågor har rullat in mot stranden sedan dess, och i dag är paradiset känt som Fraser Island – världens största sandö, som ligger utanför Australiens östkust, cirka 30 mil norr om Brisbane i delstaten Queensland. Det var nybyggarna på platsen som en gång i tiden uppkallade ön efter den skotske kaptenen James Fraser och hans hustru Eliza Fraser, som år 1836 strandade här hos aboriginerna. Oavsett vilket namn man väljer att ge ön, så är det en plats med en övernaturlig förmåga att nästla sig in i drömmarna hos alla som lockas av den.

Fraser Islands mytomspunna landskap har inspirerat många av Australiens största författare och konstnärer. Öns ömtåliga ekosystem utlöste på 1970-talet en av Australiens första stora gräsrotskampanjer för miljön, som satte stopp för utvinningen av den mineralrika sanden och till slut även avverkningen på ön. För de följande generationerna av boende såväl som besökare har det betytt att man nu kan uppleva den australiska bushens stora och varierade skönhet.

Även om Fraser Island har utgjort en inspirationskälla till målningar, prosa och poesi, går det inte att kategorisera platsen. Ena stunden vandrar man genom en katedralaktig regnskog full av jätteormbunkar och acontopalmer, för att i nästa stund befinna sig i en doftande eukalyptusskog och stirra ut genom en öppning mellan träden på ett hav av gyllene sanddyner. Bakom dem, i det mjuka sommardiset, ligger ett kuperat hedlandskap med strålande vilda blommor. Landskapsförändringar, som logiskt sett borde ligga flera hundra kilometer från varandra, dyker här upp en efter en, och så hastigt och magiskt som om man vred på ett kalejdoskop.

Mest förunderligt är dock att allting på ön växer på något så flyktigt som sand, som hålls ihop av några ynka svampar.

”Jag ser Fraser Island som en självständig levande organism, liksom Stora barriärrevet”, säger Peter Meyer, som är biolog och som har levt och arbetat som guide på Fraser Island i 15 år. ”Men i stället för koralldjur är det svampar och deras symbiotiska förhållande till växter som utgör grundvalen för allt liv här. Genom att frigöra näringsämnena i sanden gör svamparna det möjligt för alla dessa fantastiska saker att gro. Utan dem skulle ön vara bara en sandrevel.”

Men vilken sandrevel: över tolv mil lång, cirka 25 kilometer bred och med dyner som kan bli upp till 240 meter höga. Sanden har anhopats längs denna sträcka av Queenslands kust under 750000 år. Det beror delvis på en vulkanisk berggrund, som utgör ett naturligt uppsamlingsbäcken för sediment, som sköljs upp längs den östliga kusten av en kraftig havsström.

Den engelske sjöfararen James Cook, som 1770 seglade förbi denna kust, var den förste europé som veterligen observerade Fraser Island. Den vida bereste Yorkshiremannen var inte särskilt imponerad av ön och ägnade den bara några enstaka rader i sin dagbok. Det samma gällde en annan upptäcktsresande, Matthew Flinders, som anlände cirka 30 år senare. Då var en vildmark som Fraser Island en råvara, som skulle exploateras för att ge stor avkastning, snarare än ett område för naturälskare.

Ur det perspektivet blev timmerhandlaren Edward Armitage i början av 1900-talet glatt överraskad av öns möjligheter. Det är från honom vi har några av de första beskrivningarna av Fraser Islands storslagna regnskogar. Han beklagade dock att många av ”skogens jättelika furstar” var för stora för dåtidens sågverk.

Under perioden från 1863 till 1991 utsattes skogarna för en omfattande avverkning i takt med att maskinerna blev allt större. Det kompakta virket fraktades jorden runt och användes till det brittiska imperiets byggprojekt, såsom Suezkanalen och återuppbyggnaden av Tilbury-dockorna i London efter andra världskriget.

En av de första turisterna anlände till ön i slutet av 1940-talet. Sidney Nolan var en av Australiens största målare under 1900-talet, och han hade rest genom Queensland för att hitta inspiration i landskapet. Det fann han i den nästan bortglömda berättelse om skeppsbrott och överlevnad, som drygt hundra år tidigare gav Fraser Island dess namn.

Läs också

Kanske är du intresserad av...