Såpoperan Eliza Fraser

År 1836 stävade fartyget The Stirling Castle ut från Sydney och satte kurs mot Singapore. Ombord fanns totalt 18 passagerare och besättningsmedlemmar, bland annat kapten James Fraser och hans hustru Eliza Fraser. Några dagar senare, när fartyget slingrade sig genom det labyrintiska Stora barriärrevet, gick det på grund på revet. Långsamt började fartyget sjunka. Passagerarna och besättningen trängde ihop sig i två livbåtar och seglade ned längs kusten mot en koloni vid Moreton Bay, dagens Brisbane, flera hundra kilometer söderut.

23 september 2010

År 1836 stävade fartyget The Stirling Castle ut från Sydney och satte kurs mot Singapore. Ombord fanns totalt 18 passagerare och besättningsmedlemmar, bland annat kapten James Fraser och hans hustru Eliza Fraser. Några dagar senare, när fartyget slingrade sig genom det labyrintiska Stora barriärrevet, gick det på grund på revet. Långsamt började fartyget sjunka. Passagerarna och besättningen trängde ihop sig i två livbåtar och seglade ned längs kusten mot en koloni vid Moreton Bay, dagens Brisbane, flera hundra kilometer söderut. Det var en farlig och mycket svår resa, inte minst för Eliza Fraser, som enligt berättelsen vad höggravid tidpunkten för förlisningen. Det slutade med att hon var tvungen att föda i livbåten, som läckte kraftigt. Det nyfödda barnet dog kort tid efter förlossningen. Situationen blev nu värre för människorna i livbåten med kaptenen och hans hustru. Båten blev mindre och mindre sjövärdig, och alla ombord övergavs av den andra båten, som seglade vidare. Mer än en månad efter förlisningen strandade de på ön, som då var känd enbart som Great Sandy Island.

Vad som därefter hände är det ingen som vet med säkerhet. En del källor berättar att de överlevande handlade med butchullafolket och bytte sina kläder mot mat. Andra påstår att aboriginerna tvingade de skeppsbrutna att klä av sig och tog dem som slavar. Oavsett vilket är det sannolikt att svält, sjukdom och utmattning tog livet av de flesta, även kapten James Fraser.

Eliza Fraser hävdade senare att hon tvingats att arbeta som slav hos aboriginerna, och att hon fick samla ved och gräva upp rötter. Långt om länge nådde nyheten om hennes situation fram till myndigheterna i Moreton Bay. Ett räddningsmanskap skickades iväg, och irländaren John Graham lyckades övertala aboriginerna att släppa Eliza Fraser. John Graham talade aboriginernas språk, eftersom han som förrymd fånge tidigare hade levt i bushen.

Resten av historien är som klippt ur en sensationstidning. Några månader efter sin räddning träffade Eliza Fraser en ny kapten, som hon gifte sig med. Hon reste till London och uppträdde i Hyde Park, där hon tog betalt för att berätta allt otroligare historier om mord, tortyr, vit slavhandel och kannibalism.

Tyvärr försvann Eliza Fraser snart i glömskans mörker. Hon lär ha flyttat till Nya Zeeland och under ett besök i Melbourne 1858 dog hon i en olycka med en hästkärra.

Sidney Nolan blev djupt fascinerad av Eliza Frasers dramatiska historia och den starka symboliken i bilden av en grupp européer som tvingades kämpa för att överleva i ett främmande landskap långt från civilisationen. Därför gav han sig iväg för att se ön med egna ögon.

”Platsens själ har satt sig djupt i mitt minne”, skrev han till en vän. Han förblev trollbunden av ön resten av livet, och den inspirerade honom till två serier av målningar med över 25 verk. Sidney Nolan förde även sin fascination för platsen vidare till sin vän författaren och nobelpristagaren i litteratur Patrick White, som på 1960-talet och i början av 1970-talet besökte ön. Patrick White utnyttjade öns vilda natur som ram för romanen Stormens öga (The Eye of the Storm) från 1973 och även i En frans av löv (A Fringe of Leaves), en fiktiv återgivning av Eliza Frasers historia.

År 1770 var kapten James Cook inte särskilt imponerad av de snårbevuxna, sandiga stränder han såg från sitt fartyg. Drygt 200 år senare betraktade målare, författare, forskare och ämbetsmän Fraser Island som så värdefull att ön 1992 togs med på UNESCO:s lista över världsarv. Ön har bidragit till att forma australiernas uppfattning av oförstörd skönhet och lockar nu massor av gäster – ett resultat som den vise Beeral kanske hoppades på, när han skickade ned Yindingie och K’gari för att försköna världen.

Läs också

Kanske är du intresserad av...