Därför stannar oljan kvar i Mexikanska golfen

Medan BP förbereder för att försegla den förstörda källan permanent, varnar experter för att det fortfarande finns massor av rester från oljeutsläppet i golfen under vattnet.

21 september 2010 av Joel K. Bourne, Jr., National Geographic News

Nästan fem månader efter att riggen Deepwater Horizon exploderade i Mexikanska golfen och orsakade det värsta oljeutsläppet någonsin i amerikanska farvatten, håller BP på att lägga permanent lock på den förstörda källan.

Troligen kommer dock upptäckten av olja på stora delar av havsbottnen och undersökningar av rester av olja under vattnet att under lång tid hålla liv i diskussionen om de ekologiska konsekvenserna och den slutgiltiga statusen för oljeutsläppet, som uppgått till uppskattningsvis 4,9 miljoner fat råolja (ett fat är 159 liter).

I början av augusti hävdade en högt uppsatt amerikansk regeringsämbetsman att över tre fjärdedelar av oljan från utsläppet var ”borta”. Det byggde på temporära uppskattningar från National Oceanic and Atmospheric Administration (NOAA) i USA. Sedan dess har det kommit en skur av motargument från oberoende forskare, som har spårat och analyserat utsläppet.

”Den slutsats som NOAA kom med var löjeväckande, rent önsketänkande”, säger Samantha Joye, som är marinbiokemist vid University of Georgia i USA och en av de första forskarna som upptäckte och undersökte de djupa oljeplymerna under vattnet.

”Jag kan förstå att människor vill att det ska försvinna, men ärligt talat; vem tror på det? Det strider mot allt förnuft.”

Olja begravd i havsbottnen

I en månad har Samantha Joye ombord på forskningsfartyget Oceanus tagit borrprover av avlagringar i Mexikanska golfens botten. Hittills har hon hittat oljeskikt i tio avlagringsprover, som har tagits på cirka 1,6 kilometers djup och upp till 129 kilometer norr om källan.

På vissa ställen fann hon att oljeskiktet var upp till fem centimeter tjockt.

Ytterligare analyser ska bekräfta om oljan kommer från utsläppet, men Samantha Joye säger att borrproverna avviker från dem som tas i närheten av naturliga oljeläckor, där oljan är fördelad i hela borrprovet.

I ett av borrproven täckte oljeskiktet döda organismer som räkor och maskar.

Samantha Joye påpekar dessutom att oljeplymerna har förändrats sedan de upptäcktes första gången. De är mycket mer diffusa, med lägre koncentrationer av metangas och mycket aktiva samhällen av mikroorganismer.

”Oljan har inte försvunnit”, sade Samantha Joye nyligen i ett mejl från Oceanus. ”Man hittar den emellertid bara om man tittar på rätt ställe. Signalen från avlagringarna är kraftig. I vattenpelaren förekommer oljan fläckvis, men det är inte överraskande."

Giftig olja skadar livet i havet

En nyare undersökning från Lawrence Berkeley National Laboratory under USA:s energidepartement visar att det mesta av oljan under vattnet redan har lösts upp eller brutits ned, även om detta påstående får kritik från andra forskare.

En av dessa är David Hollander, som är kemisk oceanograf vid University of South Florida i USA. I mitten av augusti fann han och några forskarkollegor olja i avlagringar och i vattenpelaren upp till 80 kilometer åt nordost om källan, bland annat i DeSoto Canyon, som är ett viktigt lekområde för kommersiella fiskarter på kontinentalsockeln utanför västra Florida.

Även om David Hollander behöver två veckor för att få fram ett kemiskt fingeravtryck av oljan säger han att det är ”100 procent säkert”, att den kommer från utsläppet.

”På alla de platser öster om källan som vi varit på hittade vi oljan”, säger David Hollander. ”Den ligger inte som en matta utan som en bottenfällning av fina mikrodroppar, som är så små att man inte kan se dem. I UV-ljus liknar det en samling stjärnor på södra himlavalvet. Det är knappnålsprickar, men det finns massor av dem."

De lättare gaserna och de korta kolvätena som metan och bensen är i stort sett borta och har lämnat kvar komplexa, längre kolväten, som är svårare för mikroorganismer att bryta ned, påpekar David Hollander.

”Efter omkring 24 kolmolekyler ger bakterierna helt enkelt upp”, säger David Hollander. ”Och då finns det kvar 200 till 500 miljarddelar. Det är mindre än akut giftiga koncentrationer, men det finns där.”

Mer oroväckande är kanske att David Hollanders kollega, John Paul, som också arbetar vid University of South Florida, har funnit att den kvarvarande oljan fortfarande är giftig för vattenlevande organismer som mikroskopiska växtplankton och bakterier.

Genom mikrobiella analyser av Mexikanska golfens vatten, som tagits från ytan, på 250 meters djup och på 275 meters djup, har John Paul kommit fram till att oljan möjligen kan få bakterier att mutera.

John Paul misstänker att mutationerna kan bero på kvarvarande aromatiska kolväten (PAH) – erkänt cancerframkallande ämnen – från oljan.

”Inverkan på kommersiellt viktiga larver, som badats i det där, är svårt att förutsäga”, säger John Paul. ”Kanske kommer vi att se havsabborrar med tumörer om tre år. Det är en lång process.”

Ljuspunkter efter oljeutsläppet

Det finns dock även goda nyheter. Inverkan på djurlivet ser ut att vara betydligt mindre än vid utsläppet från Exxon Valdez år 1989, där 3100 havslevande däggdjur och över 100000 fåglar dukade under i Prince William Sound i Alaska.

Till skillnad från då har över 1000 sköldpaddor, 70 havslevande däggdjur och 4000 fåglar dött till följd av oljeutsläppet i Mexikanska golfen, meddelar NOAA.

Vindar och strömmar har hållit det mesta av oljan borta från känsliga våtområden, och det täta sumpgräset har hindrat en stor del av oljan från att tränga längre in i landet.

Än så länge har fisk och skaldyr från Mexikanske golfen bedömts som säkra att äta: USA:s livsmedelsmyndighet, FDA, har analyserat över 1000 prover från fisk insamlade i områden som har varit stängda för fiske under utsläppet, och bara hittat en liten bråkdel som innehöll PAH. Koncentrationerna har uppmäts till 100 till 1000 gånger lägre än de kända risknivåerna.

Långtidseffekter fortfarande ett problem

Långtidseffekterna för näringskedjan i Mexikanska golfen är dock fortfarande en oroväckande, okänd faktor, säger experter.

”Jag är rädd att allmänheten kommer att säga: hurra, oljan är borta!”, säger Samantha Joye vid University of Georgia.

”Folk kommer att glömma allt om den och gå var och en till sitt, och vi kommer aldrig att få reda på som händer”, säger hon.

”Vi lärde oss uppenbarligen ingenting av Exxon Valdez. ... Vi måste kunna göra mycket bättre än så. Om man kan göra det bättre och väljer att inte göra det, är det oförlåtligt.”

Läs också

Kanske är du intresserad av...