Industrin

De våldsamma striderna tycks nu vara över. En vecka efter MRC:s förvärv av Pacific Lumber bjuder bolagets direktör och jägmästare Mike Jani in Michael Fay och Lindsey Holm till ett möte mellan honom och en grupp lokala aktivister. De möts vid foten av en jättelik sekvoja vid Eel River på motsatta sidan från Rio Dell. Här har demonstranter i åratal ockuperat en dunge gamla sekvojor för att hindra Pacific Lumber från att fälla dem. Mike Jani berättar att det nya bolagets policy är att inte fälla träden.

2 november 2009

De våldsamma striderna tycks nu vara över. En vecka efter MRC:s förvärv av Pacific Lumber bjuder bolagets direktör och jägmästare Mike Jani in Michael Fay och Lindsey Holm till ett möte mellan honom och en grupp lokala aktivister. De möts vid foten av en jättelik sekvoja vid Eel River på motsatta sidan från Rio Dell. Här har demonstranter i åratal ockuperat en dunge gamla sekvojor för att hindra Pacific Lumber från att fälla dem. Mike Jani berättar att det nya bolagets policy är att inte fälla träden.

”Att kämpa för gamla träd är lätt”, säger Lindsey Holm. ”Det är en moralisk fråga, svart och vitt. Rädda de gamla träden: De är hotade. Det är lätt att sälja in.” Betydligt svårare är att få folk att enas kring en hållbar förvaltning av nyplanterad skog. Då handlar det mer om att bevara ekosystemet genom att minimera erosion och skydda djurlivet samtidigt som man får ut mesta möjliga av timmerproduktionen. De flesta i Kalifornien tycker att avverkning av alla träd i ett område är ett exempel på dåligt skogsbruk eftersom det är oestetiskt. Det är emellertid oväsentligt i sammanhanget, menar Lindsey Holm, som inte nödvändigtvis motsätter sig kalhuggning. ”Detta handlar om gott skogsbruk, inte om utsikten från ens köksfönster.”

Tanken att man kan fälla träd utan att jämna skogen med marken är inte ny. Redan på 1930-talet uppmanade en professor på jägmästarutbildningen vid University of California i Berkeley timmerbolagen att låta en del träd stå kvar om de ville ha något att leva av om 40–50 år, den tid han uppskattade att det skulle ta att fälla alla gamla träd som fanns kvar. Efter detta gick Pacific Lumber ut med att de inte skulle fälla mer än 70 procent av träden i ett bestånd eller avverka mer från sina skogar än vad som växte upp på ett år, en policy som bolaget följde i över 50 år, tills Charles Hurwitz slopade den.

Nu lovar det nya Humboldt Redwood Company att återinföra selektiv avverkning på Pacific Lumbers gamla områden. Moderbolaget MRC har redan som praxis att fälla mellan en tredjedel och hälften av det totala antalet träd på sina arealer varje år, allt i enlighet med olika urvalsprinciper. Därmed gör bolaget avkall på större kortsiktiga förtjänster till fördel för långsiktiga investeringar i skogen.

Green Diamond Resource Company är i dag det största bolag som bedriver kalhuggning på sekvojaskog. Över 70 procent av deras 1 750 kvadratkilometer skog har likartade bestånd som avverkas med cirka 50 års mellanrum.

”Här älskar vi skogar med jämngamla träd”, säger Greg Templeton, en av Green Diamonds erfarna skogsarbetare. ”Både amerikansk sekvoja och douglasgran växer snabbare i fullt solljus.” Han blickar stolt ut över en slänt medan skogsarbetare förvandlar ett 70 år gammalt bestånd av 45–60 meter höga sekvojor till ett organiserat kaos av ris, grenar och stammar.

På 1990-talet sänkte Kalifornien gränsen för största tillåtna kalhuggningsareal från 32 till mellan 8 och 16 hektar. Nästan alla de tunga fordon som orsakade så mycket erosion är utbytta mot mindre, lättare fordon med larvband och ledade gripare som kan lyfta hela stammar och inte behöver släpa dem längs marken. Därmed slipper man de erosionskänsliga spår som utmärkte Caterpillaravverkningen och som förstörde vattendragen där laxen leker. Vid avverkning på branta sluttningar används en linbana som hissar upp stockarna på en vajer som löper från ett torn på krönet ner till motsatta slänten. Enligt Greg Templeton har övergången till dessa maskiner i kombination med färre men bättre timmervägar och obligatoriska buffertzoner längs vattendragen (där viss avverkning tillåts) rejält minskat mängden sediment i laxvattnen.

Green Diamonds lapptäcke av skogar med små, tättstående träd som är upp till 20 år gamla åtskilda av rader av äldre träd i de 45 meter breda buffertzonerna längs vattendragen med fisk, kommer med tiden att bli bra habitat för djur, säger bolagets vicedirektör Neal Ewald. ”Om 50 år utgörs 20 procent av landskapet här av ett nätverk av gamla träd längs vattendragen. Vi följer tidsplanen för att om hundra år ha det slags träd som finns i nationalparken Redwood, allt till gagn för laxen och fläckugglan”.

I början av 1990-talet var Green Diamonds chefsbiolog Lowell Diller en av de första som hittade stora koncentrationer av fläckuggla i sekundär skog. Han fann att ugglorna kan överleva i mindre skogar bara de har tillgång till gamla grenstumpar och stora träd med hålrum och avsatser där de kan bygga bon. Blandningen av unga bestånd av varierande ålder, som uppstår vid kalhyggen, är dessutom bra för skogsråttor, fläckugglans favoritbyte i Kalifornien.

Lowell Dillers forskning bidrog till att Green Diamond år 1992 fick myndigheternas tillstånd att fortsätta avverka i fläckugglans territorium så länge bolaget hade en plan för bevarandet av en viss del av ugglornas habitat. Sedan år 2001 har dock antalet ugglor minskat med cirka tre procent om året på Green Diamonds bestånd, säger Lowell Diller, liksom i en stor del av ugglans övriga utbredningsområde. En del av problemet är en mystisk minskning av skogsråttebeståndet och en ökad konkurrens från den aggressivare och mer anpassningsbara kråsugglan, som har tagit sig in på fläckugglans territorium österifrån.

Den unga skogen har visat sig få andra, oavsiktliga konsekvenser för djurlivet. På våren, innan det kommer bär och ekollon, lever svartbjörnar delvis på den sav som finns under barken på amerikansk sekvoja och andra barrträd. Björnarna gillar unga, snabbväxande träd och har åsamkat så stora skador på skogen att vissa jägmästare kallar dem sekvojans värsta skadedjur. Björnarna blev dock ett problem först när skogsbolagen började odla träd som grödor.

Läs också

Kanske är du intresserad av...