Skogshuggarna

Laxen och fläckugglan är inte de enda som drabbats av avverkningen. Avverkningen av amerikansk sekvoja har minskat drastiskt sedan 1990-talet, då den redan var halverad jäm­fört med 1970-talet. Michael Fay och Lindsey Holm tillbringar de flesta nätter under bar himmel, men en gång varannan vecka beger de sig in till små skogshuggarstäder för att ladda dator- och kamerabatterier och överföra data. Det är orter med namn som Korbel och Orick, där det en gång i tiden låg flera sågverk, men där det nu i bästa fall finns ett kvar som nätt och jämnt går runt.

2 november 2009

Laxen och fläckugglan är inte de enda som drabbats av avverkningen. Avverkningen av amerikansk sekvoja har minskat drastiskt sedan 1990-talet, då den redan var halverad jämfört med 1970-talet. Michael Fay och Lindsey Holm tillbringar de flesta nätter under bar himmel, men en gång varannan vecka beger de sig in till små skogshuggarstäder för att ladda dator- och kamerabatterier och överföra data. Det är orter med namn som Korbel och Orick, där det en gång i tiden låg flera sågverk, men där det nu i bästa fall finns ett kvar som nätt och jämnt går runt. Rio Dell med 3200 invånare har varit lyckosammare än de flesta andra orter. Den ligger vid Eel River på andra sidan från Scotia, där det stora Pacific Lumber Company låg förut.

Det här året är molnen som hänger över Rio Dells årliga gatufestival, med trädfällningstävlingar och kapplöpningar med vattenspann mellan lokala frivilliga brandkårer, mörkare än normalt. Ett par dagar tidigare har Pacific Lumber Company (PL), där generationer av de båda städernas sågverksarbetare och skogshuggare har arbetat, sålts efter sega förhandlingar om konkursboet. Nu ligger framtiden i Mendocino Redwood Companys (MRC) händer. Det enda folk i Rio Dell vet är att MRC:s nya inkarnation av gamla Pacific Lumber heter Humboldt Redwood Company (HRC). Ingen vet vem som har ett jobb att gå till när dammet lagt sig.

I en av trädfällningsgrenarna tävlar två män om att såga igenom en trädstam med motorsåg. Len Nielson från Fortuna vinner med knapp marginal över Chris Hall från Rio Dell. Sammanlagt har Chris Halls familj – farfar, pappa, morbröder, farbröder och kusiner – arbetat för Pacific Lumber i 142 år. Själv har han fällt träd, kört Caterpillar och släpat stockar sedan han var 15. I dag arbetar han på traktens kraftverk.

”Vi är absolut glada över att bli av med Hurwitz”, säger Chris Hall.

Det är nästan omöjligt att tala om skogsbruk i sekvojaskogen utan att få höra namnet Charles Hurwitz, direktör för Maxxam, Inc., ett bolag med huvudkontor i Houston. År 1985 genomförde Hurwitz ett fientligt övertagande av Pacific Lumber, som sedan 1905 drivits av familjen Murphy. I familjen Murphy, som lärt sig timmerbranschen från grunden, lät man alltid några gamla träd stå för att försäkra sig om att det skulle finnas kvar timmer och arbete till långt in på 2000-talet. ”När familjen Murphy ägde PL tog de hand om de anställda”, säger Chris Hall.

I och med övertagandet av Pacific Lumber tog Hurwitz över cirka 70 procent av de kvarvarande gamla sekvojaskogarna i privat ägo. På sitt första möte med personalen tillkännagav affärsmannen att han hade en gyllene regel, som sedan dess ofta har citerats: ”Den som har guldet har makten.” Sedan började Charles Hurwitz dela upp verksamheten och sälja av dess tillgångar. Han sålde Pacific Lumbers kontorsbyggnad i centrala San Francisco och en lönsam svetsavdelning. Dessutom betalade han ut alla pengarna i de anställdas pensionsfond. Störst betydelse för den amerikanska sekvojan fick dock det faktum att Charles Hurwitz införde en affärsmodell grundad på kalhuggning. Därmed fördubblades, vissa år tredubblades, den årliga mängden timmer som fälldes på bolagets mark, som till slut blev 850 kvadratkilometer stor.

När han försökte avverka Headwaters Forest, den största kvarvarande privatägda skogen med gamla träd, gav sig en hel armé av unga demonstranter ut på gatorna och klättrade upp i träden. Det ledde dessutom till en ökad kontroll från delstatens skogsbruksinspektörers och de federala djurskyddsmyndigheternas sida. För ”skogens försvarare”, som demonstranterna kallade sig, var det en farlig tid. De avlägsnades med våld från sina plattformar nästan hundra meter upp i träden. Den framlidna Judi Bari, som 1990 var med och arrangerade demonstrationer, fick bäckenet krossat av en rörbomb som lagts i hennes bil. Ingen har åtalats för brottet.

År 1998 vandrade David Chain och några andra demonstranter till ett av PL:s områden där de trodde att skogsarbetare var i färd med att anlägga vägar innan marmoralkans häckningsperiod var över, en tid då avverkning var förbjuden. En skogsarbetare filmades när han svor åt dem och sa att han önskade att han hade sitt gevär med sig. Sedan fällde han en sekvoja i riktning mot demonstranterna. Trädet träffade David Chain i huvudet och dödade honom omedelbart. Inget åtal väcktes mot skogsarbetaren. År 1999 köpte myndigheterna en del av Headwaters Forest och fridlyste den.

Läs också

Kanske är du intresserad av...