Mount Erebus: Vulkanen i Antarktis

Vi besöker en av jordens kallaste trakter för att hitta organismer som trivs i heta miljöer, och trots att midnattssolen skiner fyra månader om året försöker vi hitta liv som trivs i beckmörker. Välkommen till Mount Erebus – den omvända världen.

Carsten Peter

Den här molnfria kvällen är vulkanens huvudkrater lugn, bortsett från några ångpuffar. En annan krater, som gränsar till huvudkratern, är numera slocknad. I bakgrunden syns ett drömlikt landskap av havsis och hav som sträcker sig bort till det antarktiska fastlandets berg och torra dalar.

Av Olivia Judson, 18.08.2012

Erebus är världens sydligaste aktiva vulkan. Den började bildas för cirka 1,3 miljoner år sedan och tornar i dag upp sig 3794 meter över havsytan. Sidorna är täckta av snö och is, glaciärer, sprickor och lavaströmmar här och där. Vanligtvis stiger det upp ånga från toppen som avslöjar vulkanens varma inre.

Den upptäcktes år 1841 under en expedition ledd av Sir James Clark Ross. Han uppkallade den efter ett av sina fartyg, HMS Erebus, som i sin tur var uppkallat efter Erebos, det underjordiska mörkrets gud i den grekiska mytologin. Ross andra fartyg, HMS Terror, gav namn åt en mindre, slocknad vulkan som ligger intill Erebus.

Ingen tog sig emellertid upp till toppen förrän 1908, då berget bestegs av medlemmar av Sir Ernest Shackletons Nimrodexpedition, den då Shackletons grupp befann sig mindre än 20 mil från Sydpolen när han valde att vända om för att ingen skulle behöva sätta livet till.

Ernest Shackletons grupp besteg Erebus till fots. Det tog dem fem och ett halvt dygn att nå toppen, ett företag som bland annat inkluderade en snöstorm som tvingade dem att tillbringa över ett dygn i sina sovsäckar utan någonting att dricka, utsatte dem för temperaturer ner till minus 34 grader Celsius, fick en man att kollapsa av utmattning och gav en annan så allvarliga förfrysningar att han senare förlorade en stortå.

Vår resa var inte fullt så mödosam: Vi flögs dit i helikopter.