Nytt nummer: Exklusiv intervju med stjärnfotografen Mattias Klum

Redan vid 23 års ålder blev Mattias Klum som den förste svensken någonsin fotograf för National Geographic. Sedan dess har han arbetat över hela världen och attackerats av ormar, lejon och elefanter.

21 mars 2016 av Gitte Hou Olsen

Att vara fotograf specialiserad på hotade arter och deras lika hotade habitat är inget ofarligt jobb.

När uppgiften går ut på att söka upp några av världens giftigaste ormar, dokumentera den illegala avverkningen och gruvdriften i tropikerna, komma nära hungriga isbjörnar och stora hajar, skulle de flesta nog tacka nej.

Inte Mattias Klum.

I 25 år har den svenske mästerfotografen tagit enastående foton för National Geographic och spridit kunskapen om några av världens mest hotade djur och habitat. Ibland har det varit med livet som insats.

Som när en orm bet honom i ansiktet och var bara några millimeter från att avsluta hans karriär.

"Vanligtvis ålar jag mig fram med skyddsglasögon mot den här typen av ormar och det bygger på att vara så lugn som möjligt så att ormen inte blir rädd eller aggressiv.

Den här gången använde jag en plastsköld för att skydda mig, en teknik som var ny för mig. Reflexerna från solljuset irriterade ormen, och då gick det snett", berättar Mattias Klum i en ny, exklusiv intervju, som publiceras i det nya numret av National Geographic.

"Den högg först in i visiret och sedan reste den sig högre än skyddet och högg mig i huvudet", fortsätter han i intervjun.

"Det var inte bra, men vi sitter ju trots allt här i dag. Naturligtvis blev jag orolig när det hände – en halv droppe av kobrans gift räcker för att man ska vara död. Men lyckligtvis hade ormens bett inte trängt igenom huden."

Hur fick du jobb på National Geographic? Det är något många fotografer bara kan drömma om?

Jag hade turen att få visa mina bilder för en bildredaktör när jag var 23 år. Han gillade dem och skickade mig vidare till chefen för National Geographics fotoavdelning.

Han tog god tid på sig när han granskade mina bilder från Borneo, Brasilien, Nigeria, Costa Rica och Sverige. Sedan tittade han upp på mig och sa att jag var så ung att jag kunde vara någons barnbarn – för att i nästa sekund fråga om jag ville jobba för National Geographic.

Jag blev chockad. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. När jag kom tillbaka till hotellet, där min flickvän – som senare blev min fru och samarbetspartner – väntade spänt på att få veta hur mötet gått fick jag inte fram ett ljud”, säger Mattias Klum.

Du har rest mycket, inte minst på Svalbard. Vad har du upplevt där?

Vid ett tillfälle stötte jag på en ovanligt samarbetsvillig isbjörnshona och hennes två ungar. I stället för att dra sig undan från mig, som jag räknade med att hon skulle göra, kom hon närmare och närmare.

Till slut befann hon sig inte mer än några meter från mig. Då hände det oväntade att hon började dia sina ungar, trots att jag låg där precis intill med min kamera.

När det går som bäst känns det som förtjänade förtroenden. Det är sådana ögonblick jag älskar, och det kan jag inte få nog av.

Läs hela intervjun i National Geographic nummer 3/2016

Kom Mattias Klum inpå livet och läs hela intervjun, där han berättar om sina otroliga äventyr i hela världen, i National Geographic nummer 3/2016.

Detta kan du även läsa i Natonal Geographic nummer 3/16

Iraks kurder: Vi skulle alla dö för Kurdistan Naturrikedomar i Arktis: Extremt svåra att komma åt Seychellerna: Invasiva arter utrotas utan förbarmande

Läs också

Kanske är du intresserad av...