Schimpansviskaren Jane Goodall

Den legendariska schimpansforskaren Jane Goodall är fortfarande aktiv i sitt arbete för att skydda schimpanserna.

4 december 2013

Trots att Jane Goodall har nått den aktningsvärda åldern 79 år fortsätter hon sin livslånga insats för att skydda schimpanserna. Nyligen, på en internationell konferens i Lissabon där hon var huvudtalare, beskrev hon sig själv som "den konstiga vita apan som kom till Gombe i Tanzania och blev blixtförälskad i djuren där".

Ditt fältarbete har gett oss tre banbrytande kunskaper: att schimpanser äter kött, att de använder redskap och att de tillverkar redskap. Är det något mer vi lärt oss?

Ja, jag kan nämna två saker: deras förmåga att föra krig och deras förmåga att visa empati och medkänsla. Att just upptäckten att de tillverkar redskap fick så stor betydelse är för att det var vår definition av människan. När det gäller köttätandet så är det inte särskilt vanligt.

Hur var det att komma från ditt fältarbete i djungeln till Cambridge University?

Det var hemskt. De sa att jag hade gjort allt fel. Jag skulle ha använt siffror i stället för namn när jag omnämnde djuren. Att beskriva deras personlighet var också fel. Där tog jag en stor risk genom att komma med invändningar och säga: "Jag är ledsen, men jag håller inte med."

Din historia har inspirerat tusentals fältbiologer. Är det en tung börda att bära?

Det är ingen börda. Jag har kanske inspirerat en del, precis som jag inspirerats av andra. Jag tror att den största skillnaden i dag är att vi på 1960-talet inte behövde tänka på naturvård. Det sorgliga är att de unga i dag också måste ta ställning till det, parallellt med sina djurstudier.

Vilken är källan till din outsinliga optimism?

Ungdomar och deras övertygelse om att de kan förändra världen. Även naturens motståndskraft känns betryggande. Med tiden kan till och med den mest ödelagda plats återställas. Och människans okuvliga energi. Så snart någon tar upp kampen finns det anledning att vara optimistisk.

Är förmågan att berätta en historia lika viktig för en biolog som själva fältarbetet?

Ja. Jag har alltid varit en historieberättare. Jag har skrivit historier sedan jag var fem år. Jag kände tidigt att förändring enbart kan åstadkommas genom fängslande berättelser.

Saknar du fältarbetet?

Det jag saknar mest är att få vara ensam ute i skogen. Gombe är väldigt annorlunda i dag. Jag saknar det inte nu. Jag saknar det som var.

Läs också

Kanske är du intresserad av...