Problem med sjukdomar

När man tillbringar timmar med att släpa vatten över stora avstånd, vakar man över var­enda droppe. I Sverige använder varje person i genomsnitt 160 liter vatten om dagen. I USA är det 375 liter. Aylito Binayo klarar sig med nio liter. När vattnet har burits hela vägen uppför ett berg, är det mycket svårt att få människor att tvätta sig i det. Hygien och ordentliga sanitära förhållanden är dock viktiga frågor. Handtvätt kan i sig begränsa sjukdomar som orsakar diarré med cirka 45 procent. Aylito Binayo tvättar sina händer i vatten ”kanske en gång om dagen”. Kläder tvättar hon en gång om året. ”Vi har inte ens tillräckligt med dricksvatten. Hur ska vi kunna tvätta kläder?” frågar hon. Aylito Binayo tvättar kroppen endast ibland. Enligt en undersökning från 2007 var det inte en enda familj i Konso som hade vatten och tvål eller aska (ett utmärkt rengöringsmedel) vid sina latriner, så att de kunde tvätta händerna efter ett toalettbesök. Aylito Binayos familj har nyligen grävt en latrin, men tvål har de inte råd med.

Mycket av deras pengar går till byns sjukvårdsklinik, där sönerna för motsvarande 20–40 kronor botas från diarré. Sjukdomen orsakas av de bakterier och parasiter som pojkarna ofta utsätts för på grund av dålig hygien och dåliga sanitära förhållanden, samt när de dricker orenat flodvatten. Enligt Israel Estiphanos, som är sjukvårdare på kliniken, lider i regel 70 procent av patienterna av vattenburna sjukdomar.

Drygt 2,5 mil därifrån, på distriktssjukhuset i Konsos huvudstad, har nästan hälften av de 500 patienter som dagligen behandlas där vattenburna sjukdomar. Även sjukhuset saknar rent vatten. Fyra månader om året finns det ­inget vatten i kranarna, berättar chefssjuk­sköterskan Birhane Borale. I stället skickar myndigheterna lastbilar med flodvatten till sjukhuset. ”Så vi använder vatten bara när patienterna måste ha något att dricka eller svälja medicin”, säger han. ”Vi har patienter med hiv och hepatit här. De blöder, och sjukdomarna kan lätt överföras till andra, så vi behöver vatten för att kunna desinficera. Men vi kan bara göra rent i salarna en gång i månaden.”

Personalen tvättar normalt heller inte händerna mellan patienterna, för det finns bara vatten i kranarna på vissa ställen i bygnaden. En av sjuksköterskorna, Tsega Hagos, berättar att hon blev nedstänkt med blod, när hon skulle plocka bort ett intravenöst dropp från en patient. Men trots att det fanns vatten i kranarna den dagen, tvättade hon inte händerna efteråt. ”Jag tog bara på en annan handske”, säger hon. ”Jag tvättar händerna när jag kommer hem från jobbet.”

Om den onda cirkeln ska brytas är det avgörande att människor får tillgång till rent vatten i närheten av sina bostäder. Samhällen blir som förvandlade, när det finns gott om rent vatten. Alla de timmar som tidigare gick åt för att hämta vatten, kan utnyttjas för att odla fler grödor, hålla fler djur eller kanske starta en luk­rativ verksamhet. Människorna dricker inte längre bakteriesoppa, och därför tillbringar de mindre tid med att vara sjuka eller ta hand om familjemedlemmar som drabbats av vattenburna sjukdomar. Viktigast av allt är dock att frigörelsen från vattenslaveriet betyder att flickor kan gå i skolan och få ett bättre liv. Få kvinnor i Konso har gått i skolan, och det beror framför allt på behovet av att hämta vatten eller passa yngre syskon, medan mamma hämtar vatten. Förutom Aylito Binayo har jag bara mött en handfull kvinnor som vet hur gamla de är.

Tillgången till vatten är inte ett problem bara på landsbygden. Överallt i tredje världen tillbringar många människor som bor i städernas slum en stor del av dagen med att stå i kö vid en pump. Att förse avlägsna byar som Konso med vatten innebär dock oerhört stora utmaningar. Aylito Binayos by, Foro, ligger till exempel på toppen av ett berg, vilket inte gör vattensituationen lättare. Till det kommer att torka och avverkning hela tiden får grundvattennivån att sjunka. På vissa ställen i Konso ligger den mer än 120 meter under marken. I vissa byar är den bästa lösningen att gräva en brunn i närheten av floden. Det för inte vattnet närmare, men å andra sidan ger det en stabil försörjning, samt att vattnet är lättare att få tag i, och sannolik­heten för att det är rent är större.

I många fattiga länder saknar dock otaliga byar brunnar, trots att sådana vore möjliga. Om man ska borra djupa hål krävs det nämligen geologiskt kunnande och en stor och dyr maskinpark. I många länder, däribland Etiopien, sköts vattenfrågor av de enskilda distrikten, och de lokala myndigheterna saknar både expertis och ­pengar. ”Folk som bor i slumområden eller ute på landet, där det inte finns tillgång till dricks­vatten, har inte heller tillgång till politikerna”, säger Paul Faeth, som leder Glo­bal Water Challenge (GWC) – ett konsortium av 24 icke-statliga organisationer, baserat i Washing­ton i USA. Arbetet med att skapa tillgång till rent vatten vilar sålunda i hög grad på biståndsorganisationer, och resultaten är inte alltid bra.

I byarna i Konso finns det massor med kvarlevor från tidigare vattenprojekt, som slagit fel. Det största problemet med projekten i Konso och liknande platser i tredje världen är att cirka hälften av dem underhålls dåligt, när de organisationer som har etablerat dem lämnat platsen. Ibland har man använt utrustning som inte kan repareras lokalt, eller reservdelar som bara finns i huvudstaden. I andra fall framstår orsaken för oss som banal: byborna har inte tjugo kronor till en viss reservdel. Och om de har det, vågar de inte anförtro någon att köpa den. Undersök­ningen i Konso 2007 visade att bara nio av 35 färdiga projekt fungerade.

I dag är det en av världens största bistånds­organisationer inom området vatten och sanitet, WaterAid, som står för arbetet med att skaffa vatten till de mest förbisedda byarna i Konso. När jag besöker platsen, har WaterAid reparerat fem vattenprojekt och i de aktuella byarna har man tillsatt kommittéer, som skall sköta den dagliga driften. Dessutom är man i färd med att återuppliva ytterligare tre projekt. På sjukhuset i Konsos huvudstad har man satt upp takrännor, så att allt regnvatten leds till en övertäckt tank. Det renade vattnet används nu på sjukhuset.

• Föregående Sida 2 av 3 Nästa