Rädd för att förlora

Om ett enda ord sammanfattar det ­existentiella tillståndet i Singapore är det kiasu, ett begrepp som betyder ”rädd för att förlora”.

I ett samhälle där skolelever delas in i test­baserade grupper från tio års ålder (de högst rankade stegen kallas ”speciell” och ”express” –”vanlig” är för dem som siktar på ett jobb på en fabrik eller inom servicesektorn), träder ­kiasu tidigt in och resulterar med tiden i begåvade ingenjörsstuderande och falliska sky­skrapor med Bulgaributiker i gatuplanet. Singaporianer försöker vara nummer ett i allt, men i en kiasu-värld är segern aldrig helt njutbar, eftersom­ rädslan för att inte vinna nästa gång alltid följer med. När hamnen i Singapore, världens mest trafikerade containercentrum, år 2005 slogs av Shanghai med avseende på sammanlagt expedierat frakttonnage, var det inget mindre än en nationell katastrof.

Som en del av förberedelserna inför firandet av nationaldagen fick jag bevittna ett mycket imponerande exempel på kiasu. Singapores väpnade styrkor uppförde besegrandet av en grupp ”terrorister”, som hade skjutit sex blombärande barn i röda trikåer och lämnat kvar dem ”döda” på scenen. ”Vi är inte Nordkorea, men vi försöker,” sade en åskådare som en kommentar till de rullande stridsfordonen, snabba Apache­helikoptrarna och öronbedövande kanonsaluterna med 21 skott. Man hör det ständigt: Det enda sätt Singapore kan överleva på, omgivet som landet är av enorma grannar, är genom att konstant vara på sin vakt. Militärens budget var år 2009 på 90 miljarder kronor eller fem procent av brut­tonationalprodukten (BNP) – proportionerligt en av de största i världen.

Man vet aldrig varifrån hotet kan komma, ­eller vilken form det kan ta. Förra sommaren var alla oroliga för svininfluensan. Hälsovakter med masker var utplacerade runt omkring i staden. På en lördagskväll kunde man inte komma in på en nattklubb på den trendiga Clarke Quay utan att först få en termometer tryckt mot pannan av en dörrvakt, oavsett hur välklädd man var. Det var en del av det ändlösa singaporians­ka belägringstillståndet. Många av lägenheterna i nyare statliga fastigheter har ett skyddsrum med tillhörande ståldörr. Efter ett tag blir man ett med upplevelsen av fara. Något man inte ser så ofta i Singapore är poliser. ”Konstaplarna finns i våra huvuden”, säger en invånare.

• Föregående Sida 5 av 8 Nästa