Fotoreportage: Att fånga ett regnväder

För att hitta rätt utsiktspunkt jagade Jim Richardson åskvädret i dryga tio mil. "Stormen dundrade fram som ett godståg", minns han.

"Jag fick fotografera genom bilfönstret. Det är fullkomligt omöjligt att vara ute i ett sådant oväder utan att objektivet blir blött."

Tre–fyra minuter senare var molnen borta, ljuset tog över horisonten igen och en regnbåge tonade fram.

Regn förändrar saker. Det kan blöta ner landskapet och förmörka himlen med sin monokromatiska färgpalett. Efter sig lämnar regnet skönhet, en fernissa av reflexioner i vattenpölarna på en gata, en skälvande vattendroppe på ett blad, en konstellation av fuktiga diamanter på ett spindelnät.

"Fotografer älskar regn och vill helst inte ha fullt solsken", säger Jim Richardson.

"Det är som skillnaden mellan en rysk roman och ett gratulationskort."

Han minns regnet som rullade in över en sjö på skotska höglandet, störtskuren på nyårsafton i inkahuvudstaden Cuzco i Peru, som jagade in gästerna med sin champagne under en veranda, och det outtröttliga åskvädret i Cornwall i England som avnjöts inomhus vid en kamin.

I galleriet til højre delar andra National Geographic-fotografer med sig av sina egna ögonblick då himlen öppnade sig och magin ställde ut sig till beskådande.