Jordens "bilring" krymper inte längre

På grund av kraftig issmältning har vårt inte helt klotformade klot slutat att minska runt midjan, visar ny forskning.

8 juli 2011 av Rachel Kaufman, National Geographic News

Jordens midja krymper inte lika snabbt som den borde, och det är absolut inte för att jorden inte får tillräckligt med vatten.

Tvärtemot ger smältande is från Antarktis och Grönland haven en enorm tillförsel av vatten, som därefter dras mot ekvatorn och sätter käppar i hjulet för en flera tusen år gammal utveckling, som inneburit att jorden blivit smalare på mitten, säger experter.

Forskare har länge vetat att jorden inte är helt klotformad. Rotationskrafter får jorden att bukta ut på mitten. En person som står på Nordpolen är till exempel cirka 21 kilometer närmare jordens centrum än en person som står vid ekvatorn.

Denna skillnad har blivit mindre, i varje fall i det långa loppet. Sedan forskare började mäta utbuktningen vid ekvatorn har den krympt med sju millimeter vart tionde år, vilket är en återställning efter istiden, som började för omkring 2,6 miljoner år sedan och slutade för 11700 år sedan.

Under istiden ”ligger all isen där, och den ligger kvar i tiotusentals år”, säger John Wahr, en av personerna bakom undersökningen. Vid polerna ”trycker den ned jorden, och jorden sjunker under den”.

Den extra tyngden under istiden pressade även jordens plastiska mantel utåt, vilket ytterligare ökade jordens utbuktning.

När isen från istiden väl hade smält, började polerna emellertid långsamt flytta tillbaka, och det har de gjort sedan dess.

Men nu ”är något annat på gång, och det motarbetar utbuktningens krympning”, säger John Wahr, som är geofysiker vid University of Colorado i USA.

Smältande is förstör jordens bantning

Återställningen efter istiden började gå långsammare under 1990-talet och ser nu ut att ha avstannat helt. Det visar den nya undersökningen, som bygger på data från tvillingsatelliterna Gravity Recovery And Climate Experiment (GRACE). GRACE gör ultraexakta mätningar av jordens tyngdkraftfält, och det gör att forskarna till exempel kan beräkna förändringar i ismassa och mängden vatten i haven.

Vem är då skurken? ”Det ser ut som om Grönland och Antarktis förlorar massa”, säger John Wahr.

Enligt John Wahr och hans medarbetare Steve Nerem förlorar dessa båda regioner sammanlagt 382 miljarder ton is om året.

Isen faller ned i havet, smälter och dras mot ekvatorn av samma krafter som ger jordens dess ”bilring”. Även om det minskande trycket på Grönland och Antarktis på lång sikt kommer att göra att jorden blir lite smalare, kommer det att ta flera tusen år innan denna förändring sätter in, säger forskarna.

Allt som allt har John Wahr och Steve Nerem kommit fram till att den nuvarande förlusten av is får jordens utbuktning att växa med sju millimeter per decenniumr – precis tillräckligt för att kompensera för den långsiktiga återställningen – i varje fall temporärt.

Undersökningen av förändringen i jordens utbuktning förväntas publiceras i kommande nummer av Geophysical Research Letters.

Läs också

Kanske är du intresserad av...