Sunita Williams: Rymdpromenader är som att flyga helikopter

Sunita Williams är en av våra utvalda våghalsar i porträttserien om modiga män och kvinnor, som tänjer på gränserna inom sitt fält.

15 augusti 2013 av Rachel Hartigan Shea

Sunita Williams

trodde som barn att tv-program som Star Trek var ett tecken på att rymdfärder skulle bli vardagsmat i framtiden, men hon hade aldrig kunnat föreställa sig att hon själv skulle bli en rymdpionjär. Sunita Williams är 47 år och före detta pilot i flottan. Hon har vistats 322 dagar i rymden och varit ute på rymdpromenad i totalt 50 timmar – rekord för en kvinnlig astronaut. På en utbildning för testpiloter för 20 år sedan träffade Sunita Williams några astronauter och fick veta att hon med sin piloterfarenhet kunde bli astronaut. Som astronaut har hon stor nytta av sina erfarenheter från flottan. Att ge sig ut på rymdpromenad påminner om att flyga helikopter i stridsformation, säger hon. Man är fokuserad på sin uppgift, men också uppmärksam på var ens kamrater är.

Vad gör störst intryck på dig när du är ute på en rymdpromenad?

Utsikten, att befinna sig långt, långt uppe och kunna titta ner på norrskenet.

Är det skrämmande?

Under min första rymdpromenad (år 2006) hade vi problem med en solpanel som vi var tvungna att åtgärda. När jag började klättra upp (längs armen mellan solpanelerna och rymdstationen) kändes det som om jag klättrade uppför en skyskrapa. Jag var tvungen att lugna ner mig genom att säga till mig själv att det skulle gå bra: Jag kommer inte att falla ner. Om man blundar en kort sekund medan man befinner sig i rymden kan man plötsligt få en helt annan bild av vad som är upp och ner. Jag fick påminna mig själv om att vi hade tränat i simbassängen på att klättra längs armen [medan den låg] på sidan, så jag intalade mig själv: Okej, den ligger ner. Jag klättrar inte uppåt, utan i sidled.

Vad gör du för att hålla fötterna på jorden när du befinner dig i rymden?

Under min första rymdfärd brukade jag sväva ner i den (ryska) delen av stationen, där det enda badrummet finns. (Kosmonauten) Misha Tijurin frågade alltid: "Vill du ha lite te?" Sedan satt eller svävade vi i fem–tio minuter och drack te och småpratade.

Vad har du för framtidsplaner?

Någon gång skulle jag kunna tänka mig att undervisa högstadieelever i naturvetenskap. Fast det skulle vara fantastiskt om USA genomförde ännu en rymdfärd. Då skulle jag väldigt gärna vilja vara testpilot.

Läs också

Kanske är du intresserad av...